Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - II. Kansliet - vicekansler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellan i verkliga kanslisaker[1]. Såsom ofvan anmärkts,
förbundos också i det till 1571 hänförda hofordningsförslaget sådana
plikter med kanslerns ämbete, som bokstafligt fattade
ovillkorligen förutsatte en ständig tjänstgöring[2]. Kanslern skulle, hette
det, ansvara för alla handlingars vård, hafva tillsyn öfver
affattningen af alla utgående skrifvelser och akter, öfver sekretets
användning och registreringen, samt i allmänhet öfvervaka alla
kanslipersoners verksamhet och uppförande. Men snart kom något
sådant ej vidare i fråga. Gyllenstjernas trägna tjänstgöring under
åren 1569 och 1570 berodde väl på de extraordinära
förhållandena under denna tid, då oron efter tronhvälfningen samt kriget
med Danmark framtvungo ett forceradt arbete inom regeringen.
Sedan freden var sluten och lugnare förhållanden inträdt, drog
han sig i likhet med de flesta öfriga rådsherrarne tillbaka till
sina gods och infann sig hädanefter endast tillfälligtvis och på
särskild kallelse vid hofvet. Konungen synes aldrig hafva gjort
något försök att taga honom i anspråk för centralförvaltningens
dagliga bestyr. Tvärtom utnämnde han år 1577 Gyllenstjerna
till ståthållare i Småland[3].
Erik Sparres utnämning till vicekansler med fast
beställning vid hofvet[4] var ett försök att på annan väg göra
kanslersämbetet tjänstbart. Det är en inom centralförvaltningens historia
ofta återkommande företeelse, att stordignitärer, som ej själfva
kunde indragas i den löpande administrationen, ersattes genom
ställföreträdare med motsvarande titlar[5]. Erik Sparre gjorde
också till en början otvifvelaktigt trägen tjänst. Under åren
1575—1576 finnes han oafbrutet månad efter månad upptagen i
registren öfver den för hoftjänstgöring aflönade personalen[6] till
och med vid tidpunkter, då han notoriskt ej varit vid hofvet
närvarande, utan befunnit sig på beskickningar i konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
