Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 2 - Ulla Vinblads död - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hvilken skönhet ligger der
Än ögats glans den lyser skär.
Se! hvilken barm i vågor går;
I ögat darrar smärtans tår.
Hur snöhvit är dess lilla fot,
Som hvilar der vid lönnens rot!
Dess kind, ehuru blek den är,
Dock ännu nöjets trånad bär.
Men nej! jag tjusas af dess prakt,
Den lamar sjelfVa dödens magt.
Hon offras skall; jag nåd ej ger!
Hon suckar djupt och liksom ber.
Han stiger närmare.
Välan! bered dig, timmen slår,
Blott en minut än återstår.
Han ser på sitt timglas. Han lyfter lien. I det samma ljusnar
hela himmelen. Molnen delas. Kupido skådas i skyn. Han
sänker sig sakta ned till Ulla. Döden står orörlig, Ulla
vaknar, Kupido tar henne i sina armar och uppstiger i rymden.
Alla foglarne i skogen tro det vara dager och börja
qvittra. Döden sjunker ned i jorden, Mollberg sträcker armarne
mot höjden, på fältet framkommer elfdrottningen med sina
tärnor, Bingbing, Silfverskir, Blomsterdoft och Snöhvit.
ELFVORNA.
Hohu! Hohu! Tillilu!
EN TUPP vid Hagalund.
Kukeliku!
ELFDROTTNINGEN.
Nu Ulla försvunnit ifrån dessa marker,
Dess dödliga lefnad på jorden har lyktat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
