Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - 5. Något om Slompen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu kråmar han på sig, den segrande hjelten,
Med mod och berusning han skådar kring fälten.
Der står han och njuter, men blott en sekund;
Ett språng, och han är i den blommande lund.
Här smörjer han kråset, så lycklig och säll,
Blir kupig och trind, som en grankott, om länden
Och blank som en måne från mulen till änden.
Här betar han morgon och middag och qväll,
Här badar han jemt i det forsande vatten,
Här sofver han mjukt uppå gräset om natten.
Ett fattas ohjelpligt; för det fins ej bot:
Sin verld skall han vandra som ungkarl emot.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
