Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min resa till Småland. Fragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prostfruars beblommade sjalar, hvilka intet adjunktsstoft
ännu förmörkat eller neddammat.
Omkring dessa trakter och nära Nyköping, påstår man,
att den bästa svenska skall talas. Härvid rinner mig i
sinnet att på min återresa taga med mig en bonde från den
orten, såsom språkmästare för våra litteratörer och
tidningsskrifvare, hvilka prunka med att kunna allt, men skämmas
för sitt eget kära modersmål. För att bekänna min svaghet
all, torde äfven jag behöfva ganska många lektioner.
Men läsaren, liksom jag, lärer redan börjat tröttna vid
den enformiga vägen. Man må hafva aldrig så hälig omgifning,
man har dock alltid midt framför sig den långa
äktenskapsbanan, hvilken skall genomtråkas med alla sina
puffar och kontrapuffar. Hvad skall jag då, benägne läsare,
kunna roa dig med?
Om jag, till exempel, pekar der åt vester och säger:
"Se en dufva!" så svarar dn: "Är då detta någonting så
ovanligt?" Visserligen icke: men om vi till tidsfördrif
skulle öfver henne anställa några reflexioner?
En dufva är någonting blått. När naturen upptog en
stor lerklimp, lade den i sin degel och skapade oss deraf
med alla våra skeppundstyngder om hjerta och hufvud, så
formade hon af den klara, blåa luften en dufva. Derföre
fick dufvan vingar för att visa sin frändskap med den lätta
etern, liksom vi den tunga kroppen för att framställa vår
slägtskap med jorden. Hon simmar igenom etern; vi trampa
oss fot för fot fram i gruset och leran.
Ytterligare om dufvan. Se, med hvad behag hon trippar på
marken, med hvad behag hon plockar sitt korn! Ingen hofdam
nyper ett äpple med sådant behag från kunskapens träd, som
en dufva kornet från axet. Huru lätt och nätt och behändigt
hon vänder sin nacke och den släta, bländande ryggen och den
lilla tofsen och de små ögonen och de vackra vingarne! O,
det är i sanning en allt för söt fogel!
Skola vi nu från djur- öfvergå till växtriket? Hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
