Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och klapperstenar. Han vänder sig åt alla sidor och bemödar
sig att genom blundande komma i sömn. Då öppnas
dörren, det är liksom någon stege in; han ser upp, och, o
fasa! ett spöke står lifs lefvande på golfvet och vänder sig
omkring åt alla sidor. Det är hans forne discipel, hans
Julius, hvilken i runda åtta dagar legat i sjöbottnen och
nu visar sig för hans blick. Han vill skrika, men ångsten
betager honom rösten; han vill resa på sig, och kan ej.
Han fryser, han svettas. Spöket närmar sig honom allt
mer och mer. Nu står det vid sängbrädet, nu stryker det
honom sakta öfver armen; han ger till ett skrik, flyger
genom dörren, tumlar alla trapporna utföre. »Herr Licentiat,»
ropar det ofvanifrån. Nu samlar han sina sista krafter,
uppreser sig å nyo, störtar ut på gården, genom grinden ned
i trädgården, öfver krusbärsbuskar och sparrissängar, der
han matt och nästan andelös nedsjunker på en gräsbänk.
Grefven, hvilken varit i samma tillstånd af sömnlöshet som
Bosander, hörde bullret och ropet, utsteg i förstun, och
se, det första, som flyger honom i famn, är hans son. Han
kunde knappt tro sina egna ögon förr, än han af gossens
varma kyssar kände, att han verkligen hade en lefvande
varelse framför sig. – »Du ligger då ej i sjöbottnen?» –
»Der har jag aldrig varit.» – »Den sakramenska Licentiaten
som så kunnat fullproppa mig med osanning; men jag skall,
min sann, klappa honom för besväret! Men hvar har du
då varit?» – »På halfva vägen till Upsala och så hit till
baka, och så har jag suttit under rådstugan och varit fast
för polisen.» – »Åh, nu ären I alldeles rosenbefängda, har
äfven du blifvit galen? Är detta frukterna af eder resa till
Upsala, så ger jag djefvulen i hela universitetet och
samtlige professorerna, rektor manificus ej ens undantagen,
om han icke heter Ödmann, gubben i sängen; ty han är den
ende förnuftiga ibland dem.»
Julius började nu förtälja hela händelsen. Emellertid
försiggick en allmän uppståndelse i huset. Grefvinnan stjelpte
flädertéet ut genom fönstret, kammarjungfrun framropade
den arme Adam, som förstuckit sig bakom träden, kaffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
