Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gissa, hvar han står? Han är rigtigt på nocken. Jo, han
står ned i trädgården och har trädt in händerna mellan
staketspjelarne, men får icke ut dem, emedan han ej har
det förståndet att vända dem på tvären. Låt honom stå,
han står inte i gräset.
Majoren gick och puttrade för sig sjelf; han önskade
åtminstone ett viraspel. Fåfängt. Den vackra frun,
pokulerandet, allt detta och mycket mer lade hundra hinder i vägen.
Ändtligen blef han något tröstad; kronofogden föreslog,
ehuru torrt det var, ett parti bräde.
Och nu har jag talat ut om denna saken. Gick solen
om morgonen härligt upp, så sjönk hon om aftonen ej
mindre härligt neder. I löfsalongen sitta damerna,
brukspatronen och de tre militärerna. C. leker med snibbarne af den
vackra fruns florsschalett. Majorskan försöker att
åstadkomma smällar med ett syrenblad, hvilket hon lägger ofvan
öppningen af den tillknutna handen. Solstrålarne spela på
brädden af bålen; i löfven svärmar en myggdans. Hur
prägtigt utbreder sig icke aftonrodnan! Ett oändligt haf af
stilla njutning och vällust. – »Nej!» sade brukspatronen
och skrek till, så att den lilla frun spratt högt upp. »nej!
det här passar sig ej i stycket. Ett glas, mina herrar, och
jag sjunger: Se solen, hur prägtigt och skönt hon går ner,
etc., och vändande sig till den förskrämda frun: ni, min
nådiga, understöder mig.»
Af allt detta torde läsaren kunna inse, att han påträffat
lefnadslustigt folk. Sent på natten afreste de fremmande.
Officerarne qvarstannade. Den ena glada dagen räckte den
andra handen. Man fiskade, man jagade, man tömde sitt
glas, och dermed väl. Godt bord, goda viner, förnöjsamma
ansigten, se der brukspatronens lif. Hos honom fick man
tillbringa tiden, hur man ville, blott man egde ett lustigt
lynne. Sjelf var han fullproppad med små anekdoter och
infall, var påhittig, icke snart knäckt; men, blef han det, så
var han ohjelplig.
Hemma gick majoren som, sit venia verbo, en äggsjuk
höna; väl två gånger om dagen hade han bud med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
