Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid spiseln och sof; men, bemärkte han sin herre taga till
hatten eller käppen, reste han gäspande på sig, utsträckte
först bak- och så framfötterna och kom med svansen
viftande, under det han slickade sig om munnen. Det var
omöjligt att hålla honom inne. Sin husbonde skulle han
åtfölja i fult och vackert väder, öfver ängar och gärden.
Blott en gång hade han fått smaka karbasen eller, som
gubben uttryckte sig, fått smällfikon. Det var vid en
prostvisitation. Man hade nemligen under de många bestyren
och brassandet i köket glömt att gifva Lasse någon frukost.
Middagen drog långt ut på tiden; Lasse gick och murrade
för sig sjelf och fann slutligen för godt att utan krus och
förfrågningar hålla visitation i skänken. Han högg sig en
kalfstek, men fick böta derföre med en skarp bestraffning.
Dessa utgjorde prostfars tre trotjenare; ty antingen
såg man gubben i sin schäs, med sin pipa eller i sällskap
med sin hund. Vi vilja nu något vidröra hans öfriga
omgifning. Prestgården egde ett oändligt vackert läge på en
i sjön utskjutande udde, omgifven af en täck löfskog. Den
lilla, rödmålade byggningen speglade sig morgon och afton
med sin något lutande kroppås och sina solbrända rutor i
det klara vattnet. På sidan låg en frukt- och köksträdgård.
De flesta träden voro af gubbens egen hand planterade,
och uppväxta till höga och manliga stammar. Det sköna
päronträdet bar företrädesvis namn af kära fars träd, och
förstlingen deraf skulle alltid frambäras till honom; resten
skickades till kronofogde- och länsmansfruarna. Inträdde
man i den lilla boningen, vittnade allt om forntidens seder
och bruk. Möblerna voro ytterst gammalmodiga. Skåp,
bord, stolar, sängar, allt var massivt och bastant, och en
del med inläggningar. Taket hade stora stockar tvärs öfver,
var hvitlimmadt, äfvensom väggarna, med undantag af
förmaket, hvilket på senare tider blifvit måladt med oljefärg.
För prosten fans i salen en särskild länstol, ungefär en
sådan, som man ännu här och der ser i gamla tingsstugor,
och i hvilken man på det beqvämaste kunde röka sin pipa,
dricka sitt kaffe och taga sin middagslur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
