| I:375 |
För sex veckor sedan blef kammarn mig trång,
Der ensam i länstoln jag satt.
Att grubbla i böcker blef dagen mig lång,
Jag visdomen sade god natt,
Tog rocken ur skrubben, drog stöflarne på,
Och flux ifrån staden det rullade å
Till landtbygdens trefliga ro.
En konung ej färdas ett skönare tåg.
Hur yppig den blommande äng!
Hvar jordlapp stod prydd med sin böljande råg,
Hvar teg som en uppbäddad säng.
I björkarne gungade siska och gök
Och dufvan flög fri utan fruktan för hök
I luftrymdens blånande haf.
Hvad vexling af höjder och dalar och näs
Bland fjellsjöars leende prål!
Tre alnar var linet och tvenne hvart gräs
Och blåklockan vid som en bål.
Ur källan sin svalkedryck glöm-mig-ej sög,
Och sakta den slingrande regnbäcken smög
Sin gång mellan vide och al.
Och blomman drog guld utur morgonens mund
Och purpur från aftonens kind
Och gäddan spratt upp i det vassrika sund
Och högg sig en mygga i vind.
| I:376 |
Och björkdungen sade om qvällen god natt.
Om morgon Guds fred och god dag.
I skuggiga bergsgrottan kärleken satt,
Omdoftad af rosors behag.
Sitt tröstande eko han gaf derifrån
Åt hyddans förälskade, suckande son
Och klagande dufvan på gren.
Och fålarne sprungo i rosornas dagg
Och kalfvar och kor i kadrill.
Hvart träd bar i toppen en grönskande flagg,
Hvart löf slog en susande drill.
På fjellarnes spetsar högt upp i det blå
Krumhornade bockarne stodo på tå
Och speglade skäggen i våg.
Och barnet i snöhvita linnet det sprang
Med lilja och ros på sin kind.
Dess hår liksom lin utför skuldrorna hang
Och smektes af sommarens vind.
Gladt dansade foten på blommorna små
Och lundarnes elfvor och skogarnes rå
Kärvänligen logo deråt.
Och alla de djur på den grönskande mark
Och fiskar i strömmarnes lopp
Och alla små foglar i luft och i park
De letade makar sig opp.
Ett smek och ett giljande blef det i lund,
Ett plump och ett stim i det vasskrönta sund,
Ett snick snack och snatter på våg.
| I:377 |
Då tänkte jag: skall jag, o himmel, här gå
Helt ensam i all denna fröjd
Och sucka och grubbla och bara se på
Och låtsa mig lycklig och nöjd?
Jag ludi magistern flux jagade kos
Och valde mig också som andra, en ros,
En kuttrande maka i skog.
Med henne nu går jag bland dalar och berg,
Är glad som en dansande vind,
Har himmel i ögat och rosornas färg
På mysande läppar och kind.
Hon är mig den ljufvaste boken, jag vet,
I själ och i hjerta ett helt alfabet
Af lågande kärlek och tro.
