Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Ej till et enda steg hon skred
70 Ifrån hvad Dygd och skäl förmådde;
Nej. På sig sielf hon altid rådde,
Ehuru segren ofta sved.
Så viste Hon förnuftigt vandra,
I tungt och gladt, i ljuft och ledt.
75 Där bloden värkar mäst hos andra,
Där fördes hon af pligt och vett.
Det hjerta hon sin Make gaf,
Var aldrig tändt i häftig flamma;
Men den som brann, brann jämt den samma,
8 0 Och släcktes först vid hennes graf.
För sina Barn Vår döda hyste,
Alt hvad i ömma hjertan bor;
Men i den eftersyn hon hyste,
Hon aldramäst var deras Mor;
8 5 Båd tal och gjerning sammanstämt,
I dessa späda bröst at trycka:
Hur det är dygdens högsta lycka,
At tänka godt och vandra jämt.
Hvad blott för fikna ögon blänkte,
so Et intet var i dess beslut:
Hon städs på sakens värde tänkte,
Och sällan huru den såg ut.
I alt dess väsend, jemt man fann,
Det ädla, ömma, täcka rena,
95 Som är Naturens värk allena,
Och konsten aldrig härma kan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
