- Project Runeberg -  Charlotte Löwensköld /
149

(1925) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARVET

"Han gör det inte länge", tänkte han. "Så snart som han
har gjort sig av med arvet, kommer han att lägga sig ner
och dö. Han är alldeles förstörd av sorg." Och det var
verkligen inte bara för att rädda sin egen plats utan också
för att hjälpa den forne vännen, som han än en gång sökte
bringa honom på andra tankar i fråga om arvet.

— Tänk på alla dem, som har arbetat för att skaflfa ihop
den här förmögenheten! sade han. Tror du, att de har gjort
det bara för sin egen skull? Nej, deras mening var, att när
så mycken makt blev samlad på en hand, så skulle därmed
kunna åstadkommas något stort, något, som vore till nytta
för hela provinsen. Men du vill stycka och skänka bort.
Det kallar jag samvetslöst. Jag tycker inte, att du har rätt
till det. Jag tycker, att du ska ta din börda på dig och
sköta om det, som är ditt.

Han kunde inte märka, att hans ord hade minsta verkan,
men han fortsatte helt modigt.

— Kom ner till oss i Värmland och arbeta! Du är för
god att ligga och roa dig i Stockholm om vintrarna och
bara resa ner till bruken om somrarna och slå dank. Nej,
kom du och se till dina egendomar! Du kan tro, att det
behövs.

Han verkligen beundrade sin egen vältalighet, men
Schagerström avbröt honom än en gång.

— Nej, hör på beskedliga Nyman! sade han litet
försmädligt.

Bruksbokhållarn blev röd över hela ansiktet.

— Ja, jag vet nog, att jag inte har någon rätt att predika,
sade han, men jag äger inte ett öre, jag kan ingen väg
komma. Jag tycker, att jag har rätt att göra mig livet så
behagligt, som det står i min makt. Men om jag ägde så
mycket som en nypa jord ... Du skulle se, om jag läte den
gå ifrån mig.

På den tredje dagens morgon var de framme. De körde
in på Gammalhyttans herrgård vid sextiden på morgonen.
Solen sken glatt på trädens gula eller bjärtröda kronor.
Himlen var strålande blå. Den lilla sjön, som utbredde sig

149

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/charlowe/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free