Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
nedanför gården, tittade fram, blank som en stålskiva, under
ett lätt dimhölje.
Ingen människa kom för att ta emot dem. Medan
skjutsbonden begav sig till bakgården för att leta reda på
stalldrängen, begagnade bruksbokhållarn tillfället att bikta sig.
— Bry dig inte om att tala med Börjesson om eldsvådan!
sade han. Det har aldrig varit någon. Men jag måste hitta
på något sätt att få dig med hit ner. Fröberg sa, att jag
skulle få mitt avsked, om jag inte hade dig med mig.
— Men de innebrända, de hemlösa? sade Schagerström,
som inte så hastigt kunde kasta om sina tankars gång.
— Det har aldrig funnits några, sade bruksbokhållarn
i full förtvivlan. Vad skulle jag ta mig till? Jag var tvungen
att ljuga, för att du inte skulle hinna att skänka bort dina
egendomar.
Schagerström såg på honom kallt och intresselöst.
— Du har naturligtvis menat väl, sade han, men det hela
var ganska onödigt. Jag reser tillbaka till Stockholm, så
snart som friska hästar har blivit förspända.
Bruksbokhållarn suckade, men han teg. Det var ingenting
att göra. Spelet var förlorat.
Emellertid kom skjutsbonden tillbaka.
— Här finns inte en karl på gården, sade han. Jag
träffade en käring, som påstod, att förvaltarn och allt
bruksfolket är ute på älgjakt. Drevfolket gick ut klockan
fyra i morse. Det var så brått, att stalldrängen inte hann
att ge hästarna deras morgonfoder. Herrarna hör hur de
stampar.
Det hördes verkligen ett dånande buller från stallet, där
de hungriga djuren förde så mycket oväsen, som det var dem
möjligt.
En liten svag rodnad uppsteg på Schagerströms kinder.
— Jag ber skjutsbonden vara så god och ge dem mat,
sade han och lämnade mannen en drickspenning.
Han såg sig omkring på gården med nyvaknat intresse.
— Det ryker inte ur hyttan, sade han.
— Hyttan är nerblåst för första gången på tretti år,
sade herr Nyman. Det fanns ingen malm. Vad skulle man
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
