Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strafftal till kärleksguden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
hon tvärstannade. Men innan han kom fram till henne,
hördes en röst inifrån trädgården, som kallade honom
tillbaka.
Vädret var inte mer så stadigt vackert, som det hade varit
förut under sommaren. Små häftiga regnskurar sköljde ner
vid alla dagens tider, och fru Sundler, som hade sett, att
ett moln körde upp bakom skogsåsen och att några
regndroppar redan hade börjat falla, kom springande framåt
täppan med sin mans stora kapprock över armen för att
erbjuda den åt Karl-Artur.
Då Charlotte gled förbi grinden, hjälpte hon honom på
med rocken. De två stod på endast ett par stegs avstånd
från den unga flickan, och hon kunde inte undgå att se dem.
Fru Sundler knäppte igen kapprocken om Karl-Artur, och
han skrattade åt henne på sitt gossaktiga sätt, därför att
hon var så rädd om honom.
Thea Sundler såg också glad och obesvärad ut, det fanns
inte ett spår av något otillbörligt i det hela. Men Charlotte
tyckte sig dock ha fått en uppenbarelse, då hon såg Thea
Sundler på det där sättet ta vård om Karl-Artur liksom en
mor eller en hustru.
"Hon älskar honom", tänkte den unga flickan.
Hon skyndade Vidare för att slippa se mera. Men gång
efter annan upprepade hon för sig själv:
— Ja visst, hon älskar honom. Att jag inte har förstått
det förut! Det förklarar alltsammans. Det är därför, som
hon har skilt oss åt.
Hon var genast på det klara med att Karl-Artur ingenting
visste. Han gick nog alltjämt och drömde om sin vackra
dalkulla. Visserligen tillbragte han numera alla sina kvällar hos
organistens, men det var troligen den vackra sången och
musiken, som han där bjöds på, som lockade mer än något
annat. För resten behövde han väl någon att tala vid, och
Thea Sundler var ju en så gammal vän av hans familj.
Egentligen kunde man väl ha väntat, att den unga flickan
skulle ha blivit skrämd eller bedrövad över sin upptäckt,
men så var knappast förhållandet. I stället lyfte hon upp
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
