- Project Runeberg -  Charlotte Löwensköld /
213

(1925) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lördagen: morgon och förmiddag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LÖRDAGEN: MORGON OCH FÖRMIDDAG

LÖRDAGEN: MORGON OCH
FÖRMIDDAG.

I.

Det var en måndag, precis fjorton dagar efter den
måndagen, då Schagerström hade friat, som Charlotte hade
trott sig förstå, att Thea Sundler älskade Karl-Artur. Den
besynnerliga känsla, som hon därvid hade erfarit, att hon
nu hade fått ett medel i händerna, som skulle ge henne
åter den förlorade lyckan, höll i sig även under de närmaste
dagarna. Med tisdagsposten fick hon dessutom en biljett
från överstinnan, som underrättade henne, att allt gick över
förväntan bra och att alla missförstånd snart skulle bli
uppklarade. Allt detta stärkte hennes mod, vilket också väl
behövdes.

På onsdagen fick hon veta, att Karl-Artur skulle resa till
Karlstad för att övervara domprostinnan Sjöborgs
begravning. Det var ju lätt att räkna ut, att överstinnan skulle
begagna tillfället att tala med honom om Charlotte. Kanske
hennes oskuld nu äntligen finge komma i dagen. Kanske
Karl-Artur skulle vända åter till henne, rörd av hennes
uppoffring. Hon visste inte hur överstinnan ämnade bära sig
åt för att åstadkomma detta under, men överstinnan var
i stånd att finna utvägar, där andra endast såg mörker och
hopplöshet.

Trots att Charlotte hade denna stora tillit till svärmodern,
blev dessa dagar, som Karl-Artur tillbragte i Karlstad,
mycket svåra att genomleva. Hon kastades fram och tillbaka
mellan fruktan och hopp. Hon frågade sig själv vad
överstinnan skulle kunna göra. Hon själv, som såg
Karl-Artur alla dagar, hon kunde inte förneka för sig, att hans
kärlek till henne var utslocknad. Han satt vid samma bord

213

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/charlowe/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free