Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lördagen: morgon och förmiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
naturligtvis redan invigd i mina föräldrars förehavanden.
Charlotte kom så glad in i rummet. Charlotte väntade nog,
att den vackra planen skulle ha lyckats.
— Jag vet ingenting om din mammas planer, Karl-Artur,
ingenting. Det enda, som hon har sagt mig, är, att hon inte
trodde på de där lögnerna, som Thea Sundler hade spritt
ut om mig. När jag visste, att du hade varit i Karlstad, så
trodde jag, att hon möjligen hade låtit dig få veta sanningen.
Jag blev säker på det, då du sände efter mig. Men,
Karl-Artur, låt oss inte tala om mig! Du kan inte vara ond på
din mamma, säg? Vill du inte genast fara tillbaka och göra
allt gott igen? Säg, Karl-Artur?
— Hur skulle jag det kunna? Det är ju söndag i morron,
och jag måste predika.
— Men så skriv ett par ord, och låt mig fara! Tänk på att
hon är gammal! Hon har allt hittills bibehållit sin ungdom,
därför att hon har haft dig att glädja sig åt. Du har varit
hennes ungdom, hennes hälsa. I samma stund, som du
överger henne, kommer hon att bli gammal. Det blir slut med
hennes skämt, slut med all hennes lustighet. Hon kommer
att bli förgrämd och bitter mer än någon annan. Ack^
Karl-Artur, jag är rädd, att det kommer att döda henne. Du,
Karl-Artur, du har varit hennes gud, du kan ge henne liv och
död. Låt mig fara till henne, Karl-Artur, med ett ord från
dig!
— Jag vet allt det där, Charlotte, men jag vill inte skriva.
Min mor var redan sjuk, då jag lämnade Karlstad. Min far
bad mig, att jag skulle försona mig med henne, men jag
nekade. Hon har hycklat och ljugit.
— Men, Karl-Artur, om hon har hycklat och ljugit, så
har det bara varit för din skull. Jag vet inte hur de har
förbrutit sig mot dig inne i Karlstad, men vad de än har
gjort, så har det varit för ditt bästa. Du måste förlåta sådant.
Kan du inte tänka på din mor från den tiden, då du var
liten? Vad skulle ditt hem ha varit utan henne? När du
kom hem från skolan med vackra betyg, vad skulle det ha
varit för roligt, om inte din mamma hade blivit så glad
åt dem? När du höst och vår vände hem från Uppsala, vad
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
