- Project Runeberg -  Cinq-mars, eller En sammansvärjning under Ludvig XIIIs regering /
176

(1864) Author: Alfred de Vigny
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FEMTONDE KAPITLET.
ALKOVEN.

Drottningar hafva funnits gråtande, liksom andra qvinnor.
CHATEAUBRIAND.

Hvad det är ljuft att vara skön, då man är älskad!

DELPHINE GAY.

Vid samma tid som en furste sålunda med möda lug
nades af sina förtrognaste och visade en räddhåga, som kunnat
smitta dem, gaf en furstinna efterdömen af det lugnaste mod
och den frommaste undergifvenhet, som uppmuntrade hennes
förskrämda omgifning, och likväl var hon mera blottställd för
ledsamheter, mera öfverlemnad åt sitt öde genom sin gemåls
köld, mera värnlös till sin natur och svag genom den
fruktan, som är en följd af saknad sällhet: det var drottningen.
Hon hade knappt sofvit en timme, då hon väcktes af gälla
skrik utanför dörren till sitt rum. Hon befallte sina
kammarfruar öppna, och hertiginnan af Chevreuse, i blotta linnet,
insvept uti en kappa och åtföljd af fyra andra hoffruntimmer
och tre kammarjungfrur, föll nästan afdånad vid hennes säng.
Hennes fina och blottade fötter blödde, ty hon hade sårat sig
under det häftiga loppet; och gråtande som ett barn, skrek
hon att ett pistolskott sprängt luckorna och rutorna till
hennes fönster och sårat henne sjelf. Hon bönföll hos
drottningen att skicka henne i landsflykt, der hon skulle finna sig
lyckligare, än i ett land, der man ville mörda henne för det
hon vore hennes Majestäts vän. Hetmes hår var vildt
utslaget och räckte ända ned till fötterna; och som detta var
hennes förnämsta behag, misstänkte drottningen att denna
vårdslöshet var mera studerad än tillfällig.

«Men, min bästa, hvad är då på färde?« sade
drottningen med temlig köld, «ni ser ut, sorn Magdalena, men i
hennes ungdom, före ångern. Om man har onda afsigter mot
någon här, är det sannolikt mot mig; lugna er derföre.«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:39:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cinqmars/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free