Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram och fick se den fientliga armén uppställd i full batalj, studsade han och dröjde, tills de andra
regementena kunde hinna fram också. De 2:ne medförda regementena kvartianer och generalmajor
Niemirycz folk samt öfverste Kurcks regemente befallde han att engagera sig med fienden och
uppehålla honom, tills han själf med sin corps kunde avancera och följa efter. Under tiden ställde han
upp det hos sig hafvande, väl ej allt men det mesta, rytteriet i bataljordning. Medan han ordnade
den vänstra flygeln, inställde sig nämligen de öfriga regementena det ena efter det andra. På det
sättet gaf fienden honom lyckligtvis tid till att formera hela sin bataljordning, hvilken kunde bestå
af knappa 5,000 man till häst och fot, 3,000 ryttare och 2,000 kvartianer (polackar), ty af den
starka marschen isynnerhet den dagen hade mycket folk blifvit efter. Fiendens styrka uppges till
80 kompanier å 100 man minst. Byn Golombi hade svenska armén å vänster hand; denna hade
fått passera öfver frusna moras.
Men så hände att, medan han ordnade skvadronema, han sände sin bror hertig Adolf
Johan till högra flygeln att föra den i striden och att denne, i det han vilie jaga till regementena,
möttes af en trupp ryttare och däribland stötfe mot en finnes pistolhölster, hvaraf högra knäskalet
skadades. Hertigen deltog ej sen verksamt i striden. Robert Douglas förde befälet å vänstra
flygeln och Arvid Wittenberg å den högra. (Se bataljplan n:r 7.)
När allt var färdigt, avancerade konungen så sakteligen mot fienden under pukors och
trumpeters ljud, hvilket denne ock gjorde. Emedan den svenska vänstra flygeln var fienden något
närmare, kom den förr att träffa än den högra. När då Karl X såg, att fienden vände och drog
sig till lians högra hand samt sökte taga flanken af den svenska högra flygeln *) och att därigenom
denna flygel vardt förorsakad något ändra sin front, så ändrade han äfven den vänstra flygelns
front och beordrade så Douglas från vänster hand att göra första angreppet och falla fienden med de
kommenderade ryttare i flanken och genast sen följa med den vänstra flygeln. Då fienden märkte
detta, gick han med tapper beslutsamhet till mötes. Fiendens högra flygel under Czarnecki själf
gick med största furie lös på den svenska vänstra, slog sig igenom den första träffningen eller
linen, äfvenså reserven eller 2:dra linien. Men som den flygeln var väl försedd med svenska och
finska regementen såväl som kvartianer, hvilka den gången gjorde mycket godt arbete å vår sida,
blef han, då han skulle tillbaka, så mottagen att han måste vända ryggen och taga till flykten. Då den
fientliga vänstra flygeln såg, att den högra var flyktig, höll densamma ej heller länge stånd, utan bildade
en halfmåne, med den konvexa sidan åt svenskarne (se planschen hos Puf.) (demie lune) och i detsamma den
svängde, gaf den en salva och vände ryggen till, hvarpå de våra förföljde intill mörka natten, 2 mil, och jagade
fienden in mellan de bägge strömmarne Weichseln och Wiprz, där öfver 400 kvartianer drunknade; många
blefvo under förföljandet nedhuggna och tillfångatagna, bland de senare Czarneckis nästkommenderande.
En halfdmine före mörkningen stod slaget, utmärkt af skickliga taktiska grepp å svenska sidan, delvis
att parera Czarneckis, och slutande med en lätt och vacker seger öfver en betydligt starkare fiende.
Om ej natten inbrutit, hade hela den fientliga armén ruinerats. Karl X stod i fält hela natten.
Själf beskref han några dar senare slaget sålunda: »jag måste bekänna, att den kombatt som jag
haf-ver haft med Czarnecki d. 8 febr., var tämligen skarp, och var det min största lycka, att jag hade
just hos mig uti första drabbande mina fyra bästa regementen, svenska och Kurcks finnar, som jag
satte uppå vänstra flygeln. Emedan de så i konfusion kommo efter mig rännandes, formerade jag
dem så uti hastighet, såsom de kunde, och tog Douglas till mig, attackerande först fiendens högra
flygel, så att vi stucko länge ute hvarandra med fienden, förr än som han ville gå. Utaf en skvadron
af Kurcks regemente, hvilka allra först gingo å la charge och måste drabba 3 gånger uppå rad,
äro 46 ryttare allena sargade och kväste. Gud stå mig vidare bi och hjälpe mig att utföra detta
påbegynta verket!« Den 10 bröt han upp härifrån och skyndade »att raska efter de sällar« åt
Röd-Ryssland samt förföljde Czarnecki öfver Lublin, Zamoisce ända till Jaroslaw vid öfversta San,
dit han kom d. 28 febr. Natten till den 14 lämnade Koniecpolski hans läger med en stor del
kvartianer. Det var den näst sydligaste punkt han uppnådde. Ställningen blef härunder alltmera
kritisk och hans egen närvaro öfverallt, särskildt i Preussen, alltmer behöflig. »Jag ville önska jag
kunde vara både här och där«, skref han från sistnämda ort d. 6 mars, »men det är omöjligt att
jag så snart kan släppa’t här«. G. O, Stenbock, som legat en tid sjuk i Thorn och den 2 febr.
begaf sig till Marienburg, där Linde, Sulzbach, Dohna, Jak. Kasimir Dela Gardie med de
sammandragna trupperna ur Kassubens och Pomerellens kvarter mottogo honom, och sen till Stibelow nära
Danzig, där han låg i läger med en del regementen ifrån d. 15 mars, var kvar här i Preussen med
>) Troligtvis har väl Czarnecki & sin högra flygel först nu märkt, att don svenska högra var åfier don andra ,/)ch ej sä
fort ordnad som denna och velat däraf sålunda begagna sig. men i rätt tid hindrats häri af den påpasslige Wittenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
