Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trupper följde efter till lands och satte vid Montauer Spitze öfver Weichseln, hvarpå Stenbock
infann sig och ryckte d. io—12 maj till Dirschan och sen till Grebin, som gaf sig; d. 19
gick han öfver Weicliseln till Haupt och formerade ett läger, hvari han sen höll sig intill
början af sept.
På vägen erhöll Karl X den glada nyheten, att Dirschau öfvergifvits af danzigarne.
Han fortsatte till Elbing, där han hade glädjen den 28 hälsa sin drottning Hedvig Eleonora af
Holstein-Gottorp, hvilken rest hit från Kalmar öfver till Preussen (landsteg d. 26 i Pillau), och
här välkomnades af kurfursten Fredrik Wilhelm af Brandenburg i egen person. Man önskade
nu Karl X välkommen från »Jaroslawski-marschen».
Armén fortsatte redan den 21 april under hertigen och Wrangel sin marsch till Znin,
den 23 till ett fast slott, som intogs, den 27 genom Klecko öfver passet där fienden satt sig.
(Se kartan). Czamecki, hvilken emellertid förstärkt sin armé med pospolite ruszenie,
hade ställt upp sig i full batalj ej långt från Gnesen. Den svenska armén var öfver 4,000
man till häst och 1,000 man till fot samt artilleri, enligt hertigens uppgift.
Samuel Pufendorff — den bekante häfdatecknaren — har beskrifvit slagets detaljer i
bok III: 16. (Se bataljplan n:o 9 och planschen hos Puf). Häraf och af Adolf Johans eget vitsord till
konungen framgår det, att Karl Gustaf Wrangel, hvilken i slaget vid Gnesen anförde vänstra flygeln,
genom sin sinnesnärvaro den gången i första hand räddade den svenska krigaräran och segern åt de
svenska fanorna. Hertigen, som i egenskap af generalissimus ägde högsta befälet, förde
högra flygeln, men kom i följd af uppställningen att vid framryckandet bli nödsakad gå, ej
såsom beslutet var i hållet krigsråd, vid sidan af utan bakom den vänstra flygeln, hvilken först
kom i elden och ensam fick en stund uppbära fiendens anfall. Då fienden stannade och intog
en fördelaktig ställning och sedan svenskarne fått tid, medan på en höjd uppförda kanoner
spelade bland densamma, att bilda front igen, begynte striden på allvar, då polackarne med
stor furie åtskilliga gånger tappert anföllo, brytande in på, ja, igenom de svenska
skvadro-nema, men drefvos bort, somliga en god mil därifrån. Slaget varade från kl. 3 till omkring
7 e. m. den 27 april och slutade därmed att fienden, en 15,000 man stark, enligt uppgift från
svenskt håll, i tämlig konfusion drog sig tillbaka till Gnesen.
Czarnecki sökte alltid genom manövrer bringa de svenska flyglarna i oordning samt
genombryta dem och härmed i ryggen eller flanken tillfoga dem skada. Därför hade hertigen
sorgfälligt undvikit att inlåta sig i strid med honom utan att ha sitt infanteri och fältartilleri
med i närheten. Särskildt denna dag vid Gnesen försågo generalerna och andra officerare
skvadronema mer än vanligt starkt härmed; dessa hade ock alltjämt gått i mycket tätt sluten
ordning emot fienden. Det ena som det andra tillskref hertigen framgången jämte den
andel K. G. Wrangel tog. »Aprés tout, monseigneur, on est heureux d’étre accompagné d’un
cavalier de tel mérite», tillägger han i sitt bref till Karl X. Fångarne påstodo ock, att det
svenska artilleriet och .musköterna gjort mycken skada bland dem. Förlusten för fienden var
mest i sårade. Hade natten ej inbrutit, så hade fienden lidit mer. För svenskarne var
största skadan hos förtrupperna under öfverste Hans Engell, hvilka före slaget sändes att taga
fångar, men kommo den fientliga hufvudarmén för nära och drefvos af densamma i
oordning tillbaka.
Gnesen-slaget, den vackra revanchen för Warka, gaf fienden andra tankar om
sven-skame och Karl X Gustaf. Polackarne hade alltsen tåget från Jaroslaw trott, att det var
förbi med dem och deras krigslycka, och upproret hade här under alltjämt tilltagit. De
vildaste rykten gingo ju, men härmed aftogo de, ehuru väl hos en och annan de höllo sig länge
än, ja, öfver ett år somlig städes, såsom i Hamburg, där först Karl X:s ankomst och egen
närvaro i början af aug. 1657 verkade tillräckligt öfvertygande.
öfverste Giinter Rosenskans medföljde från Pommern till polska krigsskådeplatsen 1656
och kom i mars till Flehn med 5 kr 600 man samt var en tid kommendant i Posen (med 492
man, hvilka alltmer minskades), där ett ansenligt artilleri fanns bevaradt, hvaraf ses hvilken
betydelse denna plats alltjämt ägde i kriget GUnter berättade om ett snapphaneslag vid
Kosten, en bit sydväst om Posen, d. 28 april; de polska snapphaname hade uppehållit sig härsen
d. 21, för att taga det och ville ha orten till sedes belli samt alltmer förstärka sig här.
Kommendanten öfverstelöjtnant Knausten el. Knust (adlad Knaustdorf), höll sig tappert med en
ringa styrka. Från Posen kom undsättningen under de Wahl m. fl. Slaget stod å östra sidan
om Kosten; fienden var 1,000 hästar stark och mer, å svenska sidan stodo åtminstone 700
ryttare, hvilka väl segrade men ej fullt slogo fienden Så kom från västra sidan en hop bond-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
