- Project Runeberg -  Karl X Gustafs polska krig [1655-1657] och öfvergången till det 2:dra Sundskriget /
48

(1905) [MARC] Author: Johan Levin Carlbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och fotfolk, manstarkare än de förre, och ville gå förbi samt vid ett pass afskära de våra
återtåget. Här vardt då ett tämligt handgemäng, därvid flere å svenska sidan blefvo på
platsen, öfverstelöjtnant Seherr, kallad Thost, blef fången, resten drog sig till en skog och kom
gruppvis d. 29 och följande dagar åter till Posen. Af fienden blefvo åtskilliga på platsen,
däribland flera förnäma. Sen vände han sig åter mot Kosten och dess kommendant, förgäfves,
och aftågade d. 1 maj åt Lissa. Inalles förlorade rebellerna här 400 man och en mängd
be-lägringsredskap m. m. samt sägas ha varit 4,000 man inalles till häst och fot. — Dagen efter
Gnesen-slaget fortsatte den svenska hufvudarmén sin marsch, kom d. 30 till Scroda och var
7—13 maj i Pizdri. Den 1 maj hade hertigen gjort en kavalkad med rytteriet på 7 mil åt
Thorn efter fienden, medan Wrangel med fotfolket och styckena var på sitt håll; de
förenades snart igen och armén gick till Struda, där fienden stod, i hopp att få ett slag igen på
det vida fältet däromkring; förgäfves. Fienden, som dagligen förstärktes, förmodades då vilja
gå mellan svenska armén och konungen samt afskära förbindelsen dem emellan samt möjligen
förena sig med Weyher och den litthauiska armén under Witebski, hvarför svenskame drogo
sig något tillbaka åt Pakosch, där de den 15 gingo öfver Netze, och följande dag till
Brom-berg, som i april gett sig åt polackarne men nu jämte slottet, hvilket erhöll svensk besättning,
intogs af Wrangel. Man ville ej blott iakttaga fiendens planer, utan ock tillse säkerheten af
förbindelsen med konungen i Preussen. I Bromberg stötte Konrad Mardefelt till med trupper
från G. O. Stenbock. Den 18 maj hölls här krigsråd och det ansågs bäst att göra en
diversion åt Warschau.

Då, Karl X hörde att fienden var vid Bromberg, for han till armén igen och kom d.
21 maj dit samt tog själf öfverbefälet för några dagar. I hållet krigsråd beslöts söka fienden
igen och sen gå att undsätta Warschau. Den 22 maj bröt han upp och kom vid
middagstiden till passet Brommen, som var något trångt, så att hären först vid kl. 3 e. m. var gången
därigenom. Det mesta af den medförda trossen lämnade han kvar vid passet för att desto
bättre kunna eftersätta fienden; så fortsatte han marschen och passerade en skog 2 mil lång
mellan passet och Stora Szina. På andra sidan skogen stod Czamecki vid* Exin med hela
sin armé. Karl Gustaf Wrangel begaf sig genast med några trupper åstad emot honom; men
innan han uppnått skogens slut, stötte åtskilliga fiendens trupper på den svenska arméns
förtrupper, och de begynte beskjuta hvarandra i skogsbrynet. Wrangel kom genast med de hos
sig hafvande trupper till hjälp och slog de fientliga tillbaka, så att de genast vände om till
sin armé, hvilken stod en liten Qärdingsväg från skogen mellan 2:e byar på en höjd. Under
tiden följde konungen med resten af armén efter. Wrangel med sina trupper begaf sig under
höjden och avancerade genast på. Konungen med högra flygeln tog vänstra handen längs
höjden för att falla fienden i sidan mot dennes vänstra flygel, hvilken emellertid gått öfver ett
pass och ställt sig på en annan höjd och gjorde min af att hålla stånd. Wrangel åter med
förtrupperna och vänstra flygeln — liksom den högra bestående af rytteri — drog sig genom
ett annat pass emot fienden, nämligen hans högra flygel. Då denne såg sig således trängd in på lifvet,
skyndade han sig därifrån och rymde i stor hast fältet. Under tiden bröt natten in och vardt
det mörkt. Konungen befallde dock Wrangel med en del kommenderade skvadroner af vänstra
flygeln att följa efter.

Hade ej nattens mörker och skogens tjockhet varit polackarne till fördel att gömma
sig, kunde det blifvit hett här. Wrangel förföljde fienden, som satte sig 8 gånger till motvärn
under reträtten och höll skarpa renkontrer; 2l/% mil varade dessa skärmytsler, intill efter midnatt
och inemot dagen. Ett moras var i vägen. En del af fienden, som ej kunde komma öfver
det, sökte flyende retirera, de öfriga räddade sig med flykten öfver detsamma. I moraset
er-tappades ock åtskilliga samt nedgjordes en 300 man, däribland många förnäma herrar och
staroster, en del gjordes till fångar.

Detta var affären vid Exin den 22 maj 1656 — återigen en revanche för Warka.

Den svenska hufvudarmén begaf sig dagen efter att förena sig med trossen; den 25
maj beslöts att undsätta Warschau och därför gå öfver Weichseln åt Masuren, där det var
bättre om lifsmedel och fritt för fiender, och på det, vid ovissheten med Ryssland, armén skulle
på alla händelser, särskildt ryssames fredsbrott, vara närmare den livländska gränsen. Härpå
fortsatte armén sin marsch och gick den 27 maj under hertig Adolf Johans och K. G.
Wran-gels befäl genom Thorn, där Karl X lämnade den och gick neråt Preussen emot danzigarne;
Muller och Wrzesowitz sändes med några regementen till Stor-Polen mot fienden där (se bihang).
Douglas blef skickad med ett parti till Pultusk, och armén gick uppåt å högra weichsel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:32:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cjlpolska/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free