Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tåg under en hal f tanke därpå, att han insöfde danskarne i säkerhet och lockade dem till ruptur, å
den tyska sidan.
Karl X tog Piotrikow d. 23 mars, samma dag som kejsar Ferdinand III i Wien dog,
en händelse af särdeles stor politisk betydelse också i nordens historia, och fortsatte sitt tåg, hvilket
blef hans sista kavalkad uppåt Polen, samt mötte d. 1 april furst Rakoczy vid Moidli Bozice. Den
främmande hären var en 40,000 (skref Paul Wirtz d. 25 febr.) — kanske 50,000 man, enligt Erik
Dahlberg 59,000 man —, svenskame en 8,000 (ungefär samma antal som vid den föregående
kavalkaden våren 1656 uppåt Polen) och brandenburgarne 3,000 man. (Se bataljplanerna n:o
12 och 13). Kommen till Zawichost d. 3. april, hade Karl X främst för afsikt att
gå efter fienden och sen till Bug och Brzesc Litowski för att vara närmare till att ge akt på
Preussen samt ryssames förehafvande äfvensom att desto lättare kunna draga kosackerna till
närmare förening och samverkan med sig emot fienden. Här erhöll han d. 9 apr. underrättelsen om
det kejserliga dödsfallet, men hade ej än så mycken tid att ägna sinatankar däråt. Han hämtade emellertid
häraf ökade utsikter till fredlig allians med Danmark samt gaf Dureel d. 11 april från Zawichost
en order till att underlätta alliansen, nämligen om inneslutandet af staden Danzig, och att således
nu afsluta förbundet med Danmark. Sen hastade han i långa, snabba marscher efter fienden, Czamecki med
polackar och litthauer, till Crzemien vid Bug, dit han kom d. 22. Här och i dess närhet lågo
härarne stilla till den 7 maj, då de åter bröto upp.
Ferdinand III:s död betydde nytt val af kejsare, som skulle ske i Frankfurt a/M. Hvilket
spelrum för stor politik och intriger, för och emot Habsburg, före valet och än mer under
detsamma I Främst gällde frågan, om någon af detta fräjdade kejsareshuset skulle åter komma i
besittning af den lysande värdigheten eller om motståndarne kunde förena sig om någon annan, vinna
flertalet af kurfurstarne för sin kandidat och fä honom vald samt därmed Habsburgame utestängda.
Sverige och Frankrike voro ledarne af motståndspartiet och räknade på Englands samverkan.
Vidare gällde det, vare sig någon annan blef vald eller en Habsburgare, men i synnerhet för det
senare fallet, att genom valkapitulationen och äfven eljest skaffa sig garantier gent emot den nye
kejsarens maktbefogenhet och kränkningar af den 1648 i Miinster och Osnabruck slutna freden
samt ock godtgörelse för de redan tillfogade brotten däremot.
Hvad göra under dessa förhållanden? Det blef den närmaste frågan för Karl X och hans
män, och det var om den man öfverlade under den jämförelsevis långa vistelsen i Krzemien samt
fattade en del detaljerade beslut, hvaraf hufvudsumman var att man skulle i förbund med de 2
andra makterna, Frankrike och England, bevaka Sveriges inrresse vid det stundande valet och
motsätta sig huset Österrike. Hvilken lysande uppgift för Sveriges konung)
I det memorial af den 27 april, som P. J. Coyet fick resa hem med till det svenska
riksrådet angående dessa högviktiga ärenden, framställde Karl X också den förfrågan, hvarpå Coyet
skulle medföra tillbaka dess mogna råd och betänkande, nämligen för det fallet att huset
Österrike fortsatte att inblanda sig i det polska väsendet och Danmark likaledes fortfore att oroa med sina
värfningar och tillrustningar och afbröte eller droge ut på tiden med allianstraktaten, hvad då vore
bäst att företaga, antingen gripa först huset Österrike an eller konungen i Danmark, hvilken senare
förmodades bli kastad öfver ända inom 4—5 månader.— Detta var Karl X Gustafs femte och sista
förfrågan hos sitt hemmavarande råd, sen han började det polska kriget, om ej skäl vore att förekomma och
först anfalla Danmark med krig; och det var den 7:e gången han sporde rådet härom, sen sin tronbestigning, i
fall man medräknar öfverläggningarna hemma i dec. 1654 och den hemställan till det utevarande rådethan
d. 28 juli 1656 gjorde, närmast med anledning af den holländska örlogsflottans ankomst i Östersjön. —
Alldeles på egen hand ville emellertid Karl X ej, att det hemmavarande rådet skulle gå
an i kriget med Danmark vare sig def- eller offensivt, och tillskref detsamma, d. 15 jan. 1657, att
om danskarne intet företoge, det intet skulle göras utan vidare order från honom. Sådana kommo
dock sen tidt och tätt liksom förut, både före, under och efter det fräjdade tåget till Rakoczys
möte och tillsammans med honom.
Den 30 jan. skref han således till krigskollegium, samtidigt därmed att han öfversände
staten, om att fortfara med fortifikationerna, magasiners inrättande, ammunitions upphandlande och
1 öfrigt utföra ett och annat mera specielt, som skrifvelsen med kommissarien Reenfelt innehöll.
S. d. öfversände han ock till amiralitetskollegiet dess stat samt sitt godkännande att där byggdes
2 kapitalskepp jämte det som redan var på stapeln; ett skulle Wrangel bygga i Pommern. Han
tyckte sig behöfva en särskild korrespondent denna tiden i Danmark och hörde efter en sådan.
Det blef Peter Chambers, hvilken f. n. uppehöll sig där och skattades af värde, också emedan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
