Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af maktbegär. Likheten mellan båda framträder kanske
tydligast i deras förhållande till männen. Skulde hetsar den
svage Hiartvar, Ulfhilda är Sivards onda dämon, och fast
han kallas vild och orädd, är han dock som ett vax i hennes
händer och följer blindt de vägar, som hon anvisar för att
få Gyritha i sitt våld.
I Ewalds drama spårar man vid sidan om många andra
inflytanden starka reminiscenser från Shakespeare. Mönstret
till Skuldes karaktär är den kvinnliga ondskans yppersta
representant i modernt drama, Lady Macbeth. Liksom denna
drifver sin make till mordet på konungen för att själf få
härska, är också grundmotivet i Ewalds drama Skuldes
stämp-lingar mot Rolf. Att Ewald haft Lady Macbeth i tankarna
framgår kanske tydligast ur andra aktens andra scen, där
Skulde går i sömnen och plågas af samvetskval liksom Lady
Macbeth. Den ädle Rolf erinrar åter om den
omisstänksamma konung Duncan, hvilken utan fruktan sofver under
Macbeths tak. Icke heller misstänker Rolf, att Hiartvar, som
han öfverhopat med välgärningar, stämplar mot honom.
Den senare är dock till sin natur mera vankelmodig och
omanlig än Macbeth, fast icke heller han har samma fasta
vilja som gemålen.
En annan reminiscens från Shakespeare finner man i
Hothers karaktär. Dennes fader har fallit för Rolfs hand.
Hother kastas vankelmodigt mellan sin kärlek till Rolf och
sitt begär att hämnas fadern; hela denna konflikt går
synbarligen tillbaka till Hamlet. I tredje akten börjar så en serie
af stridsscener, hvilka äro anordnade efter det Shakespearska
dramats teknik. På många ställen i dramat märker man också
tydligt inverkan af den Shakespearska diktionen t. ex. i
följande replik af Hother (5 akten, 1 scenen.):
”Trehundrede af de kiekkeste Kiemper!... den ringeste
af dem, stolt som en Kongesön, og modig som den, der
fegter for Dyden selv!... Man seer endnu den höje Mine i
deras Ansigt, hvormed de foragtede Döden og deres
Mordere” ...
Af denna direkta inverkan från Shakespeare finnes intet
spår i Livijns drama, hvilket också är helt naturligt, då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
