Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - De rebus omnibus et nonnullis aliis. Första Brefwet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 1. 1838
Östgötha-Correspondenten.
Måndagen den 24 September.
-
De rebus omnibus
et nonnullis aliis.
Första Brefwet.
Min wän! Tusen tacksägelser för din
wänskapliga skrifwelse. Den wisar mig. att du ej
glömt din gamla Upsalakamrat, hwilket fägnar
mig mycket. Den wisar mig äfwen något, som
fägnar mig ännu mera, nemligen att du i friskt
minne behållit wår ungdomsmaxim: mannen bör,
likt den planet han bebor, hafwa en dubbel rörelse,
en allmän och en enskilt, en omkring solen
och en omkring sin egen axel. Sedan du först
ordat om dina husliga angelägenheter, din familj
och dina skördar, rycker du in på det offentligas
område. Geijers Litteratur-Blad har wäckt din
uppmärksamhet och isynnerhet hans yttrande, att
periodiska pressen är tredje "statsmakten." Du
gör mig den oförtjenta äran, att äfwen wilja
höra min mening om saken; du framställer trenre
frågor: "hwad äro tidningarna, hwad duga de
till, hwad äro publicisterna?" På deßa enkla,
ja nästan menlösa spörsmål will jag försöka att
swara, med särskildt fästadt afseende på periodiska
preßen inom wårt eget fädernesland. Men först
nödgas jag utbedja mig ditt wänskapliga undseende
för ofullständigheten af mina åsigter, för
deras outwecklade skick och äfwen för deras oskick d. w.
s. den form och den drägt i hwilken de framträda.
På din första fråga will jag lemna dig tre
swar. Tidningarna äro det mögel, som öfwerdragit
wåra föråldrade statsformer, mögel, som
vittnar om en börjande upplösningsproceß och
väcker wårt bekymmer. Tidningarna äro smärre
kanaler, ledda ur frihetens och wetandets stora
floder, för att wattna och göra fruktbara de
aflägse fält, som dittills legat öde; dem fattigom
skall warda predikadt evangelium, äfwen ett
politiskt. Tidningarna äro tornerplatser, der dagens
stridiga intreßen, som tillika äro seklets, bryta sina
lansar; och wi, tidens barn, åskåda striden
med bäfwan och förhoppningar
Emellan deßa swar kan du wälja, om så
behagas. Jag, för min del, låter dem alla gälla
på samma gång, så paradoxt än detta må synas
Det enda, som ligger i publiciteten, torde wara
ett nödwändigt willkor, hwarförutan det myckna
goda, som den onekligen innebär, ej kan framträda
och skaffa sig plats i wår sublunariska werld.
De ädla metallerna måste ju försättas med
oädla, innan de duga till mynt.
Frågan, hwad tidningarna i allmänhet duga
till, synes mig wara beswarad, då man sagt,
hwad de äro. Men åt oß Swenskar hafwa de
medfört en egen, oförgätlig fördel, först påpekad
af afledne riksdagsmannen Nils Månßon från
Skumparp. Då denne, wid riksdagen 1830 med
wärma och framgång talade till den periodiska
pressens förswar, yttrade han bland annat: "utan
tidningarna skulle wi aldrig erhållit kännedom om
wår store Konungs bragder, och således aldrig hafwa
fallit på den tanken, att kalla honom till
thronföljare.,, Detta bewis för tidningarnas nytta,
hwilket wi kunna kalla det Skumparpska, har
jag wid flera tillfällen anwändt, då jag om pressens
wärde ordwäxlat med preßens antagonister.
Och de förstummades alltid och blefwo liksom flata.
Sådan är sanningens makt äfwen öfwer förhärdade
sinnen.
Kinkigare blir att säga, hwad Publicisterna
egentligen äro för folk. Ett wißt inflytande
måste man nödwändigt tillerkänna dem, såsom
ledamöter af en korporation, den Profeßor Geijer,
mot hwars domar allt jäf är omöjligt, hedrat
med namn af tredje Statsmakten. Men hwarpå
beror egentligen detta inflytande? På ett öfwermått
af dygd? Ånej! Wi äga ej tillstånd, att
tänka oss dygden under annan skepnad än
christelig, med korset på skuldran och törnekronan
kring hufwudet. Såsom sådan försakar hon allt
jordens goda, emot fullgiltiga inwisningar på
medborgarelott i himmelen Hennes walspråk är:
"att wara gudelig och låta sig nöja, är winning
nog." Publicisten deremet låter sig aldrig nöja.
Det närwarande tyckes honom aldrig godt nog
och han ropar alltjemt på ett bättre. Af
öfwerflöd på dygd lärer således hans
inflytande ej härleda sig. Han skulle till och
med kunnna wara motsatsen af dygdig, och ändå
förswara sin befogenhet, att föra dygdens talan, med
det utropet: "har icke Gud låtit ett af de
förnämsta snygghetsmedlen wexa på det osnyggaste
djurets rygg!" – och derwid taga alla borstbindare
i werlden till wittnen på sanningen af sin sats.
Ej heller har jag upptäckt någon guldgrufwa
af lärdom, då jag med slagrutan i hand sökt
att bespeja Publicistnaturens område. En lärd och
en Publicist äro snart sagdt, antipoder. Den förre
utbildar merändels ett af sina anlag på de
öfrigas bekostnad. Om själen i allmänhet kan
liknas wid ett skåp med flere lådor, af hwilka der
ligger litet i hwarje, så kan äfwen en lärd mans
själ liknas wid ett skåp, med den skilnaden likwäl,
att alla lådorna äro tomma, en enda undantagen,
men denna aldeles fullproppad t. ex. med
Mathematik. Den lärde är således ensidig och
grundlig och syßelsätter sig med ett. Publicisten
åter, som måste blanda sig i allt, är mångsidig
och ytlig. Han tillegnar sig wetandets gebiet
ungefär på samma sätt, som Dido tillegnade sig
Chartagos, d. w. s. han skär sitt snilles oxhud
i så smala remmar, som möjligt, för att åtminstone
kunna kringspänna det fält, som han ej
mäktar betäcka.
Låter man undersökningen fortgå på samma
sätt, så finner man snart, att Publicisternas
inflytelse beror på helt annat, än personlig
öfwerlägsenhet, ware sig åt hwilket håll som helst.
Men dagen behöfwer dem, mängden behöfwer
dem och i detta behof ligger fröet till deras magt.
Då jag nedskrifwit föregående rader, i hwilka
jag antydt, icke hwad en Publicist är, utan
snarare, hwad han icke är. inträdde en af mina
wänner i rummet Samtalet föll naturligtwis
på de sednaste händelserna i Stockholm. Du
känner, att jag lätt tar hetta. Så gick det mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
