Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
och jag erfor dessutom ett ståndigt aggande,
lidelsefullt begär, att få en viss person
aflägsnad. Tanken på, huru det skulle kunna ske,
förföljde mig oafbrutet. Men skiljas måste vi
på ett eller annat sätt. Jag erkände
visserligen huru syndfullt det var, att nära dessa
halfulla känslor. Hon hade varit nödvändig,
hon hade varit mer än omvårdande för mig
under denna tid, sade man. Jag borde ha’
tålamod, men jag hade intet förråd deraf och
tänkte endast på medel att få henne bort.
Olof var numera hos mig dagarne igenom.
Endast mattimmarne var han aflägsnad från
mig, emedan jag var för svag att gå ned till
malsalen. Jag önskade då på skämt att han
skulle bära mig upp och ned för trappan, och
det gjorde ban äfven med all förnöjelse, samt
visade i allt en beundransvärd eftergifvenhet,
oaktadt jag emellanåt verkligen satte den på prof.
Men jag tvekade ändock att sätta honom
på det högsta, att rent ut säga honom alt han
måste uppoffra antingen min trefnad i hemmet
eller ock sin systers dervaro. Jag finner nu
att del varit mycket bättre för oss båda* om
jag ej haft denna tvekan, ty aldrig sedermera
återfann jag hos min man den undfallenhet för
alla mina önskningar som under denna tid;
och ju längre jag dröjde, dess ringare utsigt
hade jag att lyckas, på samma gång som jag
kände att Ottas inflytande på vår
gemensamma trefnad, till och med på min känsla för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
