- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:227

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EPILOG
227

Jag har här framhållit en del af dem, som jag
bäst känner, emedan jag oftast varit med om att
utföra dem, men förnekar därmed icke, att många
af de ej nämnda ha sina särskilda förtjänster,
till exempel »Vårfantasierna», »Harpospelet på
Scylla», »Nattmarschen», »Vid brasan» m. fl. Min
tro är, att dessa sånger komma att fortlefva och
äfven att kanske upplefva en »seconda primavera»,
en ny vår, alldeles som Bellmans bästa visor. Men
de komma då att ännu strängare än hittills fordra
uppfyllelsen af författarens egna ord i inledningen
om föredragningssättet: »Hvad de fordra för att
vara, hvad de vilja vara, är känslans och uttryckets
sanning, sådan denna älskar att visa sig i hvardagslag
bland förtroliga vänner.» Såsom ett märkligt och
tidigt instämmande i hela den svenska allmänhetens
dom påminnes här därom, att Svenska Akademien år 1850
tillerkände Wennerberg kungliga priset, midt under det
>Gluntarne» voro under utgifning, och att han samma år
kallades till ledamot af Kungl, musikaliska akademien.

Till samma art som »Gluntarne» höra äfven de
buffatrior, som af författaren kallas »De Tre». De
äro till och med äldre än duetterna. Man hade bland
»Juvenalerna» börjat med att äga en mindre kör,
under det medlemmarnas antal var omkring fyratio. Men
då genom aflagda examina antalet minskades, gick
äfven sångarnas nummer ned till sex och till fem;
snart fanns blott en kvartett, och så en trio, för
hvilken dessa trestämmiga sånger skrefvos (1846-48),
för att sist sluta med duetterna mellan baryton och
bas, »Magistern» och »Glunten».

En trestämmig sats hör till de svårare uppgifterna
inom denna art af musik, särskildt som de utförande
icke ha att stödja sig på ackompanjemang af något
slag, ja, icke ens ha den fördel, som tillhör
en violin-trio, där hvarje exekverande emellanåt
kan frambringa flera toner samtidigt och således
ibland rätt rik harmoni kan åstadkommas. Här kan man
naturligtvis ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free