Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Toll, vgref Piper, Carl Lagerbring, med en enda tum i storlek
genom denna anticiperade dethronisering.
Och lika litet som en biafsigt i berörda syftning föranLudt
skalden att missbruka till endast ett medel den menniskoadel,
han lyckats upptäcka också under förhållanden, der få andra skulle
ana, att en dylik perla kuude ligga fördold, bestämmer honom
något annat yttre ändamål till detta poetiskt-heraldiska
experiment med dechiffrerandet af sådana för vanliga ögon oläsliga
adelsbref. De, hvilka helst låta sig tjusas af skallerormens
giftiga blick, kunna svårligen begripa den dragningskraft, som på
ett storsinnadt skaldebjerta ntöfvas af dessa mensklighetens
ur-älsta diplomer, i hvilka större eller mindre fragmenter någon
gång bevaras, äfven der man ej tror sig hafva någon anledning
att uppsöka dem mer. Fröjden öfver dylika upptäckter kännes
i ett sådant hjerta lika lifligt såsom den, hvilken fornforskaren
erfar, då han uppgräft ett fynd, hvarpå i sekel ingen blick
fallit. Och denna fröjd är det enda motivet, som föranleder
Sägnerna att lika gerna dröja vid den finske trosskusken som.vid
fältherren. På återgifvandet af hvarderas bild utgifves samma
stora mått af kärlek. Det är ett karakteristiskt drag hos
Runeberg, hvilket han i det hela likväl har gemensamt med alla dem
bland sitt lands skalder, som förtjena namnet, att han med själ
och hjerta lefver med och i det behandlade ämnet. Af den
förnämhet, hvarmed den beryktade romantiska ironin såg ned på
sina poetiska uppgifter, finnes hos honom ej det afiägsnasto spår.
Och lika litet röjer sig hos honom denna blaserade trötthet, som
%
mången gång gäspar emot oss ur verser, sammanskrifna äfven
på stunder, då den poetiska kallelsen hållit sig undan — emedan
det ändock hör till saken, att en poet gör vers.
Det torde möjligen ändock väcka förundran hos en eller
annan läsare att här se åberopad den kärlek, hvarmed Runeberg
omfattat Sägnernas föremål. Med ett ironiskt: aden man älskar,
den agar man71, skola de måhända antasta påståendets
sannfärdighet. Också kunna de hemta styrka åt sin protest ej blott
från de våldsamma sarkasnier, om hvilka helt nyss varit fråga,
utan kanske ännu mer från den ironiska behandling, för hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
