Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så litet ej blott öfver de lokala dialektskilnaderna, utan äfven
öfver det i olika trakter rådande umgängesspråket i allmänhet.
Än mer är fallet sådant med det i Guds hus förkunnade ordet,
som naturligtvis ej anser sig skyldigt att till rättesnöre uppställa
hvarken de fyra Ingo-idiomerna eller något annat dylikt af lika
ringa kulturhistorisk betydelse. Och hvad som i alla fall är
hufvudsaken: de få skrifter, hvilka anträffas i hvarje hydda och
af alla ända ifrån barndomen blifvit lästa och omlästa — bibeln
och de öfriga oumbäiiigaste religiösa skrifterna — de tala ju ett
gemensamt, allom begripligt språk. En skrift, som bygger på
denna gemensamma grund — den enda, hvarur utgått ett
samband, knytande sig omkring alla dessa söndersprängda, vidt och
bredt kringkastade fragmenter, dem man oftast utan att besinna,
huru mycket afvikande från hvarandra de dock äro, betecknar
med kollektiva benämningen: Finlands svenska talande allmoge,
en sådan skrift behöfver ej befara att någonstädes anses vara
författad på det förunderliga mesopotamiska språket. Och detta
vore kanske ej den enda fördelen, ett skrifsätt, som oaffekteradt
skulle närma sig bibel-svenskan, erbjöde. Vana att förnimma
endast de högvigtigaste ting till sig frambäras sålunda, skulle
menniskorna desto beredvilligare öppna själ och hjerta till
emot-tagande äfven af det verldsliga ordet. Men visserligen skulle
just denna omständighet pålägga författarene pligter och band,
hvilka för mer än en bland dem kanske ej blefve de lättaste
att bära. Och det behöfver väl ej tilläggas, att det lättare
innehållet och de piggare rörelserna inom formen skulle
ovilkor-ligen böra utesluta begagnandet af de heliga skrifternas tyngre
rustning, hvars bruk i en smal vändning vid sådana tillfällen
kunde urarta till parodiska jonglör-svängningar. Till och med
en verklig qvickhet, så ypperlig ock den gudsgåfvan måste
erkännas vara, är likväl för dyrköpt till det priset. Och ännu
mer är de icke-verkliga qvickketemas bestämmelse ifrån
födelsestunden den att dela hundvalparnes olycksöde. Dessa kunna
möjligen tolereras på ställen, som passa för dem; men tillåtar
de sig att vilja vara liksom hemma uti en kyrka, måste de efte
omständigheterna och deras eget lynne erinras om sitt misstag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
