Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bländningsförmåga, som sålunda skulle anställas. -Marie
Antoinette utkorades naturligtvis såsom den enda berättigade till
sådan täflan.
Det bände således en vacker dag år 1778, att besagde
kofjuvelerare uppträdde i Versailles salar med sin klenod,
livil-ken darrade i blyg glans, såsom andra klenoder före den
darrat, trädande för första gången upp på kofvets hala trappor,
bortom hvars slut så mången, mången redan hade fallit än på
ett, än på ett annat sätt, än i följd af ogunst, än i följd af
dess allt för häftiga motsats. Men det var af ödet bestäradt,
att denna klenods olycka skulle afgöras, emot vanligheten, redan
innan dess lycka blifvit gjord. Tiderna begynte taga en
allvarsam uppsyn. Således var det förbi med äfven denna leksaks
rätta stund, Den förvisades från hofvet — också emot
vanligheten — beundrad, med en ren, en icke oskärad glans; men
ack! likväl förskjuten. Dock m:r Böhmer, äfven han invigd i
den hofmannavishet, hvilken lärde, att hvad icke lyckas i dag,
kan måhända med bättre framgång frestas i morgon, lät ej
modet falla oaktadt sin oväntade motgång i hoflifvets labyrinter.
Är förgingo likväl, innan han vågade förnya försöket. Tåligt,
såsom det egnar och anstår också en hofjuvelerare, sög han
emellertid på ramarne af sitt hopp — ifall vi skulle våga
begagna ett så ramt uttryck. Men det visade sig, att samma
olyckliga stjerna, som spridde sitt hemska sken öfver
monseigneur de Rohans kardinalshatt, äfven stirrade emot den
anspråkslöse herr Böhmers horoskop. Hans undergifna tålamod kröntes
ej af välförtjent belöning: ett nytt nedslående bevis derpå, att
förtjcnstcn någon gång fick obelönad bära bördan af sitt värde
åtminstone från den fransyska konungaborgen.
Den oförtrutne nedlade nämligen ånyo sitt halssmycke för
drottningens fötter år 1781, förvissad att det, upptaget till
nåder, skulle förflyttas till högre platser, som bättre anstod en
sådan notabilitet bland hofprydnader. Men det höga, verkligen
konungsliga svaret, hvarmed Marie Antoinette mötte hans
underdåniga anhållan och som med stolt glädje hos hvarenda
fransman bordt drifva blodet till hjertat, ljöd förunderligt, obegrip-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
