Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ensidig subjektivitet, det vill säga icke är fulländad
verkan och såsom sådan omedelbar verklighet. Mot denna mer
eller mindre subjektivt praktiska idé står objektet såsom ea
sjelfständig motsats. Väl upphäfves i hvarje verksamhet ti l
eo viss grad ändamålets ensidiga subjektivitet och objektets
sjelfstandighet, men motsatsen återkommer eller sättes ånyo
och måste således ånyo upphäfvas, hvilket leder till en
gränslös vexling. Sålänge den praktiska idéen är blott praktisk
eller tänkes såsom enhet i verksamhet, kan denna gränslösa
vexling icke öfvervinnas. Den praktiska idéen måste då
genom förbindelse med den theoretiska söka öfvervinna
vexlin-gen, och när viljan vet ändamålet såsom sitt, och
intelligensen uppfattar verlden såsom det verkliga begreppet, då är
det goda icke längre en fordran, utan är en sann verklighet,
och idéen är då icke längre behäftad med ensidig
subjektivitet, utan är absolut idé. Denna absoluta idé skall nu
såsom enhet af den theoretiska och den praktiska idéen på
en gång vara verklighet och verksamhet, fulländad verkan
och ändamål. Såsom enhet af den theoretiska och den
praktiska idéen är således den absoluta idéen en verksamhet, som
omedelbart är verkan eller objekt, och då den absoluta idéen
är absolut verksamhet, så är ock hennes verkan absolut
objekt, det vill säga ett objekt, som i sig innehåller alla
bestämningar. Men såsom fulländad praktisk idé är den
absoluta idéen fullkomligt fri och fullkomligt god, och hennes
fullkomliga frihet och godhet visar sig deri, att hon låter sin
motsats ega bestånd, och deri, att hon detta oaktadt icke
förlorar sin frihet, utan såsom person förblifver det i och för
sig bestämda objektiva begreppet. Denna sin fulländning eger
den praktiska idéen derigenom, att hon icke blott är
individuel eller personlig och såsom sådan är i sig återgången
verksamhet, utan tillika genom sin förbindelse med den
theoretiska idéen är allmän och såsom sådan står i förhållande
till ett individuelt, som, ehuru det icke är hennes egen
individualitet, dock till sitt väsende icke är henne motsatt,
hvarföre det äfven för idéen är möjligt att i denna fremmande
objektivitet blott se sin egen och förklara allt annat för sken.
Men i och med detsamffla visar sig ofullständigheten i förbindelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
