Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Buftets v»sendtl*ga form. Vi hafva tvärtom funnit, alt (iden,
hvilken af Kant sades vara sinnlighetens form, blifvit utan
angifvande af ,skäl öfverflyttad på förnuftet. Det står oss
således öppet alt försöka, om vi, genom att antaga förnuftet
till sin natur vara evigt och oföränderligt, kunna undgå de
motsägelser, till hvilka vi sett det motsatta antagandet leda,
och finna ett varaktigt godt, hvilket är väsendtligen skildt
från det onda, så att det hvarkeu kan öfvergå till ett ondt,
icke heller är deraf beroende, och hvilket tillika kan vara ett
godt för menniskan.
Innan vi öfvergå till denna undersökning anmärka vi, att
då det sinnliga till sin natur är vexlande eller förgängligt, så
följer, att alla åsigter som tillagt det goda sinnliga
bestämningar, men det oaktadt velat sätta det såsom ett varaktigt,
hafva företagit sig en orimlig uppgift. Bland sådana åsigter
anmärka vi först den Cyniska, som genom de sinnliga behof-
vens största möjliga inskränkning trodde sig kunna vinna
visshet om de qvarstående rent naturnödvändiga, det vill säga
genom naturens egna lagar gifna behofvens tillfredsställande.
Vidare nämna vi den Epikureiska åsigten, som genom att
af-stå från fordran på verklig njutning och blott söka frihet från
oro och smärta trodde sig kunna finna ett varaktigt godt.
Ytterligare erinra vi om den från den franska, materialismen
utgångna läran, att egennyttan är bestämningsgrunden för alla
menniskans handlingar och således den verksamhet god,
hvilken ledd af en välförstådd egnnytta medförde varaktig fördel
för den handlande. I sammanhang med denna åsigt omnämna
vi äfven den ur Lockes grundtankar utvecklade läran alt
välviljan, som icke vill sitt eget, utan andras väl är den riktiga
bestämningsgrunden för menniskans handlingar och såsom
ledande (ill allmän lycksalighet äfven befordrar den handlandes
egen. Sammanhanget mellan denna åsigt och den föregående
är oaktadt den skenbara motsatsen lätt att finna. Båda
antaga nemligen det goda vara mer eller mindre sinnligt och
båda angifva en sinnlig bestämningsgrund. Välviljan är icke
något annat än en angenäm känsla, och det goda, som den
välvilliga menniskan vill bereda åt andra, är enligt denna åsigt
ytterst ingenting annat än sinnlig lycksalighet. Denna åsigts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
