Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för jag betalade hundra francs för en bok, som jag hvar som
hälst kunde få köpa för tio eller högst femton francs.
En timma senare skickade jag att hämta boken.
På första sidan var med bläck och en elegant stil en
till-egnan skrifven af bokens gifvare. Tillegnan lydde:
Manon till Marguerite.
I ödmjukhet.
Den var undertecknad Armand Duval.
Hvad betydde uttrycket: »i ödmjukhet?»
Tillerkände Manon enligt denna herr Armand Duvals
mening en lastens eller en hjärtats öfverlägsenhet hos Marguerite?
Den senare tolkningen var väl antagligast, ty den förra
skulle varit en ogrannlaga uppriktighet, som Marguerite ej
skulle tålt, trots hennes eget omdöme om sin person.
Jag gick ut, och sysselsatte mig inte vidare med boken
förrän på kvällen, när jag gick till sängs.
Manon Lescaut är verkligen en rörande historia, hvars alla
detaljer jag känner, men då jag håller den i min hand, verkar den
så tilldragande, att jag måste öppna den och ånyo, för väl
hundrade gången genomlefva den med abbé Prévosts hjältinna.
Denna hjältinna är så sannt skildrad, att man tycker sig ha
känt henne. Under dessa förhållanden gaf jämförelsen mellan
henne och Marguerite en oväntad spänning åt läsningen, och
mitt öfverseende ökades med medlidande, nästan kärlek för
den stackars flickan, hvars kvar låtenskap jag hade att tacka för
denna bok. Manon hade visserligen dött i en ödemark, men i
den mans armar, som lidelsefullt älskade henne, som, då hon
var död, gra fde henne en graf, vattnade den med sina tårar och
begrof sitt hjärta där, under det att Marguerite, synderska
liksom Manon, och kanske ångerfull som hon, hade dött i skötet af
en öfverdådig lyx, att döma af hvad jag sett, men också midt i
denna hjärtats ödemark, mycket mera kärf, mycket mera
obegränsad och mycket mera obarmhärtig än den, däri Manon
blif-vit begrafven.
Genom några vänner till Marguerite, som hade reda på de
sista stunderna af hennes lif, fick jag veta, att under de två
månader, som hennes smärtfyllda dödskamp varade, fanns det
ingen enda, som kommit med tröstens ord till hennes hufvudgärd.
Från Manon och Marguerite flögo mina tankar till de andra
jag kände, och hvilka jag såg sjungande vandra mot en nästan
alltid liknande död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
