Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den försvunna brudgummen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ni, han ville helst inte ha några besök alls och brukade säga,
att en kvinna borde vara lycklig i sin egen familjekrets. Men
då skall också, som jag brukade säga min mor, en kvinna först
ha sin egen krets att göra början med, och jag hade ännu inte
fått min.»
»Men vad gjorde mr Hosmer Angel, försökte han alls inte
att få träffa er?»
»Min styvfar skulle resa till Frankrike igen om en vecka,
och Hosmer skrev och sa’, att det var säkrast och bäst, att vi
inte träffades förrän han rest. Vi kunde under tiden skriva,
och han skrev även varje dag. Jag tog in breven ur vår låda
på morgonen, så att styvfar inte behövde få veta om saken.»
»Var ni vid denna tid förlovad med mr Angel?»
»Ja, vi förlovade oss under den första promenad vi gjorde
tillsammans. Hosmer — mr Angel — var kassör på ett kontor
vid Leadenhallstreet ... och ... och ...»
»Vilket kontor?»
»Ja, det är just det värsta, mr Holmes, att jag inte vet det.»
»Nå, var bodde han då?»
»Han bodde i samma hus, där kontoret var.»
»Ni vet således inte hans adress?»
»Nej — utan att det var vid Leadenhallstreet.»
»Vart adresserade ni då era brev?»
»Till postkontoret vid Leadenhallstreet, poste restante. Han
sa’, att om de skickades till kontoret, skulle de andra
kontoristerna göra narr av honom för att han fick brev från en dam.
Jag erbjöd honom då att maskinskriva dem, som han gjorde
med sina, men det ville han inte höra talas om, ty han sa’, att
då han såg min handstil, kände han att de kommo från mig,
men när de voro maskinskrivna, var det som om maskinen
stod emellan oss — ja, så sa’ han verkligen. Det visar bäst, hur
innerligt han höll av mig, och vilka småsaker han fäste sig
vid.»
»Det är ytterst betecknande», sade Holmes. »Det har länge
varit ett av mina axiom, att småsaker alltid äro de ojämförligt
viktigaste. Kan ni påminna er några andra småsaker om
mr Hosmer Angel?»
»Han var en mycket blyg person, mr Holmes. Han ville
hellre promenera med mig på aftonen än vid dagsljus, ty han
avskydde, som han sa’, att väcka uppmärksamhet. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
