- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
82

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den anklagade: ’Han mumlade några ord, men jag kunde
inte uppfatta annat än något om a rat.[1]

C.: ’Vad slutsats drog ni av det?’

D.a.: ’Jag förstod inte ens vad han menade, jag trodde
att han yrade.’

C.: ’Vad gällde denna er fars och er sista tvist här i livet?’

D.a.: ’Den frågan ser jag helst att jag slipper besvara.’

C.: ’Jag är rädd för att jag måste fordra ett svar.’

D.a.: ’Det är verkligen omöjligt för mig att svara därpå.
Men jag kan försäkra, att samtalet inte hade det minsta att
göra med den sorgliga händelse, som sedan inträffade.’

C.: ’Den saken tillkommer domstolen att sedan avgöra. Jag
behöver inte påpeka, att er vägran att svara kommer att
ansenligt skada er sak vid de vidare undersökningar, som kunna
komma att anställas.’

D.a.: ’Jag måste likafullt vägra.’

C.: ’Ni påstår således, att ropet ku-i-i! var en vanlig
signal mellan er och er far?’

D.a.: ’Ja, det var det.’

C.: ’Hur kom det till, att han gav denna signal, innan han
såg er och innan han visste, att ni återvänt från Bristol?’

D.a. (mycket brydd): ’Det vet jag inte.’

En juryman: ’Såg ni ingenting, som väckte era
misstankar, då ni vände om efter att ha hört skriket och fann er far
livsfarligt sårad?’

D. a.: ’Ingenting bestämt.’

C.: ’Vad menar ni?’

D.a.: ’Jag var så upprörd och förvirrad, då jag rusade ut
på den öppna platsen vid sjön, att jag inte tänkte på något
annat än min far. Likväl har jag ett obestämt intryck av, att
då jag sprang fram, något låg på marken till vänster om mig.
Det tycktes vara något grått föremål, något slags rock eller
kanske en pläd. Då jag reste mig upp för att lämna min far,
var det borta.’

’Menar ni, att det försvann, innan ni gick efter hjälp?’

’Ja, det var borta.’

’Ni kan inte säga vad det var?’

’Nej, men det föreföll mig som om det var ett klädesplagg.’


[1] En råtta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free