Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Det hemlighetsfulla mordet vid skogssjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försona det sätt, varpå jag hade kommit i besittning av dem.
Jag gifte mig även, och ehuru min hustru dog som helt ung,
lämnade hon mig min älskade lilla Alice. Till och med då hon
endast var ett helt litet barn, tycktes hennes små händer leda
mig på rätt väg så som aldrig något annat kunnat göra. Med
ett ord, jag började ett helt och hållet nytt liv och sökte av
alla krafter gottgöra det förflutna. Allt gick bra och syntes
lova det bästa, då McCarthy åter kom i min väg.
Jag var en gång i London i affärer, då jag mötte honom
på Regent Street, utfattig, i trasor och utan skor.
’Ja, vi ä’ här i London nu, Jack’, sade han och tog mig i
armen. ’Vi ska bli medlemmar av din familj, jag och min
son, och du kan få underhålla oss. Nekar du att ta hand om
oss — ja, du vet att England är ett präktigt land med stränga
lagar och att där alltid finns en polis inom hörhåll.’
Nåväl, som jag inte kunde göra mig av med dem, så kommo
de ned hit till Herefordshire, och här ha de levat fritt på
min bästa arrendegård alltsedan dess, och för mig har inte
funnits frid eller ro eller glömska; vart jag vände mig, hade
jag alltid hans listiga, grinande ansikte inpå mig. Värre och
värre blev det, allteftersom Alice växte upp, för han kom
snart underfund med, att jag var mera rädd för att hon skulle
få reda på mitt föregående liv, än att råka i polisens
händer. Hans minsta önskan måste genast uppfyllas, och jag gav
honom allt utan minsta invändning, jord, pengar, hus, tills
han slutligen fordrade något, som jag inte kunde bevilja. Han
fordrade min dotter Alice för sin sons räkning. Hans son var
nu liksom min dotter fullvuxen, och som McCarthy visste, att
min hälsa var ohjälpligt bruten, tyckte han att det var en
mästerkupp att låta sonen komma i besittning av hela förmögenheten.
Men i den punkten var jag omedgörlig. Jag ville inte,
att hans fördömda ras skulle blandas med min; inte därför
att jag hade något emot pojken personligen, men faderns
blod rann i hans ådror, och det var nog för mig. Jag stod
fast. McCarthy hotade, och jag trotsade honom att göra sitt
värsta. Vi hade stämt möte vid sjöstranden halvvägs från
våra hem för att tala om saken.
Då jag kom till platsen, fann jag honom i samtal med sin
son, alltså väntade jag bakom ett träd, tills han skulle bli
ensam, och rökte en cigarr under tiden. Men under det jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
