Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Beryllkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här brevet till mig från henne låg på bordet i hallen. Jag
yttrade till henne i går afton, i förtvivlan men visst inte i vrede,
att om hon hade gift sig med min son, så hade kanske allt
detta aldrig hänt. Det är på detta mitt yttrande hon hänsyftar
i sitt brev. De lyder på följande sätt: ’Min kära älskade
farbror! Jag känner att jag förorsakat dig svåra bekymmer och
att denna förfärliga olycka aldrig skulle inträffat, om jag
handlat på annat sätt. Med denna tanke tyngande på mitt
sinne skulle jag aldrig mer kunna bli lycklig under ditt tak, och
jag måste därför lämna dig för alltid. Gör dig inga bekymmer
för min framtid, ty för den är väl sörjt, och sök framför allt
inte efter mig, ty det skulle vara lönlös möda och endast skada
mig. Din i liv och död alltid lika tillgivna Mary.’ — Vad kan
hon mena med detta brev, mr Holmes? Tror ni det syftar på
självmord?»
»Nej, nej, visst inte. Det här är kanske den bästa lösningen.
Jag tror nu, mr Holder, att era sorger snart äro över.»
»Å, säger ni det! Ni har hört något, ni har fått reda på
något! Var äro stenarna?»
»Skulle ni anse tusen pund stycket för mycket för dem?»
»Jag skulle betala tiotusen.»
»Det är onödigt, tretusen är nog, om ni dessutom ger en
liten belöning. Har ni er checkbok på er? Här är en penna.
Det är bäst att ni skriver ut en anvisning på fyratusen pund.»
Med förvirrad min skrev bankiren ut den begärda checken.
Holmes gick till sitt skrivbord och tog fram ett litet trekantigt
guldstycke, i vilket tre stenar voro infattade, och kastade det
på bordet.
Med ett skrik av glädje tog vår klient det.
»Ni har det!» utropade han. »Jag är räddad, jag är
räddad!»
Denna reaktion av glädje var lika passionerad som hans
sorg varit förut, och han tryckte den återvunna klenoden till
sitt hjärta.
»Ni har ännu en skuld att betala, mr Holder», sade Holmes
strängt.
»En skuld!» Han fattade pennan. »Nämn summan, och jag
betalar den.»
»Nej, det är inte mig ni är skyldig något. Men ni är skyldig
er ädla son upprättelse, ty han har i denna sak handlat på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
