Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Den guldblonda hårflätan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett bord och en korg med linne. Fönstret i taket var öppet och
fången borta.
»Här har något skurkstreck blivit begånget», sade Holmes.
»Den uslingen har förmodligen gissat miss Hunters avsikter
och fört bort fången.»
»Men på vad sätt?»
»Genom fönstret i taket. Vi ska snart övertyga oss om hur
han burit sig åt.»
Han svängde sig ut på taket genom fönstret. »Ja visst»,
utropade han, »här ser jag ändan av en lång stege lutad mot
takrännan!»
»Det är inte möjligt», sade miss Hunter, »stegen fanns inte
där, då herrskapet for».
»Han har vänt om hem och gjort det. Han är som jag sagt
en listig och farlig person. Det skulle inte förvåna mig, om
det är hans steg jag hör i trappan. Det är kanske så gott,
Watson, att ha revolvern färdig.»
Han hade knappt talat ut, förrän en tjock, grov karl stod i
dörren med en knölpåk i handen. Miss Hunter skrek till, då
hon fick se honom, och ryggade tillbaka mot väggen, men
Holmes rusade fram mot honom.
»Var har du gjort av din dotter, din skurk!» sade han.
Den tjocka mannen lät blicken sväva kring rummet och
sedan upp mot det öppna fönstret i taket.
»Det är vad jag borde fråga er, era bovar, tjuvar och spioner!»
skrek han. »Men nu har jag fångat er, ni äro i mitt våld
och ni ska bli behandlade efter förtjänst!»
Därmed vände han sig om och klampade utför trappan så
fort han kunde.
»Han har gått efter hunden!» utropade miss Hunter.
»Jag har min revolver», sade jag.
»Bäst att stänga porten!» skrek Holmes, och vi rusade
allesammans utför trappan. Vi hade knappast kommit
ned i hallen, förrän vi hörde en hund, som skällde, och
därpå ett ångestskri och ett fruktansvärt morrande och
slitande, som var ohyggligt att höra. En äldre man med
rödmosigt ansikte och darrande lemmar kom ut genom
köksdörren.
»Min gud», ropade han, »någon har släppt lös hunden! Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
