- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
361

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»GLORIA SCOTT»



»Jag har här några papper», sade min vän Sherlock
Holmes, då vi en vinterafton sutto tillsammans framför brasan,
»som jag tror det skulle särskilt intressera dig, Watson, att se
igenom. Det här är dokumenten rörande den egendomliga
händelsen med Gloria Scott, och det här är det korta
meddelande, som kom godsägaren och fredsdomaren Trevor
att få ett slaganfall, sedan han läst det, och att dö dagen
därpå.»

Holmes tog vid dessa ord en bleknad liten rulle ur en låda,
och sedan han löst bandet kring den, räckte han mig ett halvt
ark grått papper, på vilka några rader voro klottrade; de hade
följande lydelse:

’Orrspelet här i skogarna är nu alldeles ohjälpligt förlorat.
Det är gamla Hudson, skogvaktaren, som nu har på det sista
förrått denna hemlighet för oss. Säkert är, att fly
skogsfåglarna våra jaktmarker, för alltid slut med livet där!’

Då jag läst igenom dessa för mig meningslösa och gåtfulla
ord, såg jag Holmes småskratta hjärtligt åt min förmodligen
ganska dumma min.

»Du ser en smula förbryllad ut», sade han.

»Jag förstår inte, hur ett budskap som det här kunnat
injaga dödlig skräck hos någon. Mig förefaller det snarare högst
besynnerligt än oroande.»

»Mycket troligt. Faktum kvarstår emellertid, att
mottagaren, stora, starka och gamla karlen, blev så upprörd, att han
stöp som om han fått ett dråpslag av en gevärskolv.»

»Du väcker min nyfikenhet», sade jag. »Men varför yttrade
du nyss, att jag borde känna mig särskilt intresserad av att
studera denna sak?»

»Därför att det var den första kriminalundersökning jag
deltog i.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free