- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
364

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

smält bly i hålet för att göra den till ett gott försvarsvapen,
och jag drog den slutsatsen, att ni inte skulle ha tagit sådana
försiktighetsmått, om ni inte haft att frukta någon fara.’

’Något mera?’ frågade han leende.

’Ni har varit mycket road av boxning i er ungdom.’

’Riktigt även det. Hur vet ni det? Har min näsa blivit
slagen litet på sned?’

’Nej’, sade jag, ’jag ser det på era öron; de ha den
egendomliga tillplattning och förtjockning, som utmärka boxaren.’

’Någonting mera?’

’Jag ser på valkarna i era händer, att ni gjort mycket
grävningsarbete i er ungdom.’

’Jag förtjänade alla mina pengar på guldfälten.’

’Ni har varit i Nya Zeeland.’

’Alldeles riktigt.’

’Och besökt Japan.’

’Det är sant.’

’Och ni har stått i intim förbindelse med någon, vars
initialer voro J. A. och som ni sedan var mån om att alldeles
glömma.’

Gamle Trevor reste sig långsamt upp, fäste sina stora blå
ögon på mig med en besynnerlig, vilt stirrande blick och föll
därpå framstupa i en djup svimning, med ansiktet mot
nötskalen, som lågo kringströdda på bordduken.

Du kan lätt tänka dig, Watson, hur förskräckta både hans
son och jag blevo. Attacken var dock lyckligtvis av kort
varaktighet, ty då vi knäppte upp hans krage och stänkte litet
vatten i ansiktet på honom, drog han efter andan ett par
gånger och satte sig därpå upp.

’Mina kära gossar’, sade han med ett tvunget leende, ’jag
hoppas att jag inte skrämt er. Hur stark jag än ser ut, är det
inte så alldeles väl beställt med mitt hjärta, och det behövs
inte mycket för att jag skall ligga där. Jag förstår inte hur ni
bär er åt, mr Holmes, men det förefaller mig, som om alla
detektiver, verkliga eller uppdiktade, äro ena riktiga barnungar
i jämförelse med er. Detta är er livsuppgift, mr Holmes, ni
kan i så fall tro en man, som sett något av världen.’

Denna vink jämte hans överdrivna uppskattning av min
skicklighet var, om du vill tro mig, Watson, det första som
ingav mig den tanken, att jag kanske kunde göra till ett yrke,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free