Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vaskguld
eller nugget bland det utvunna, blev det jubel i ödemarken, i det att
hela arbetslaget av full hals uppstämde ett ropande och hojtande,
som hördes vida ikring. Någon nugget hittades icke under någon av
de två dagar, då jag några timmar dväljdes bland guldgrävarna och
myggorna i Lanioja bäckdal, men jag kan tänka mig, huru det om-
kring en månad senare skulle hava hörts jubelrop ända upp till stora
ishavsvägen, då Evert Kiviniemi den 25. sept. 1935 lyckades i när-
heten av Lanila påträffa ett guldstycke, vägande 395 gram och värt
omkring 27.000 finska mark. Fyndet är det största i den nordiska
guldvaskningens historia. Var dag händer det ej heller, att man bland
guldet påträffar korn av platina. Men det sker dock en och annan
gång och finsk platina kan man beskåda i mineralsamlingar både i
Finland och Sverige.
Enligt uppgift i tryck år 1919 av P. Eskola hade då i trssjikki
och dess bifloder sedan år 1869 utvaskats cirka 450 kg. guld. Ut-
plockas några av de mest givande åren, finner man att anden guld-
rushen i början av 1870-talet ett maximum inföll på åren 1871 och
1872, då den av finsk officiell statistik kända guldfångsten utgjorde
resp. 56,7 och 55,1 kg., erhållen vid omkring 22 särskilda vaskerier.
Ären 1873 och 1874 sjönk den kända utvinningen till resp. 32 och
22,6 kg. Sedan falla siffrorna för att åter stiga vid nästa guldfeber.
Är 1890 erhölls sålunda 17,8 kg. Andra höga år äro 1895 med cirka
10 kg. och år 1910 med 5,1 kg. Mycket guld lär dock hava sökt sig
till utlandet över norska gränsen och icke kommit med i statistiken.
1935 års hela guldfångst genom vaskning i finska Lappland har av
sakkunnig person skattats till 2,3 kg.
Beträffande slutligen alluvialt guld i de norra delarna av Sverige
stå, sasom redan nämnts, redan under 1500-talet åtskilliga uppgifter
därom till buds, ehuru så obestämda att de närmast måste betecknas
som sägner. Under 1600-talet diskuteras förekomst av sådant guld
upprepade gånger. I ett memorial från Carl Bonde till H. Salvius av
år 1635 omtalas med stora förhoppningar (ej blott upptäckten av
Nasafjälls silvergruvor utan även) en i Piteå lappmark påfunnen
guldjord, »hållande 3 lod på centnern»7). Den 30. dec. 1690 skrev se-
dermera bergmästaren Erik Odelstierna i brev från Osterrike till
Urban Hjärne och föreslog, att Bergskollegium skulle anställa en
bergsman från Cremnitz, som förstode »bergarterna och gullwasch-
7) En rent fantastisk siffra, ifall orden få anses gälla lod guld per centner sand, ty då
skulle guldhalten uppgå till över 900 gram per ton.
Sverige.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
