- Project Runeberg -  En Dagdriverskas Anteckningar /
97

(1923) [MARC] [MARC] Author: Agnes von Krusenstjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

97

kände sig helt förargad på honom, för att han
hade blottat hennes brist på bildning. Hon
bläddrade i boken. Till råga på allt voro bladen
gulnade och ett och annat till och med smutsigt.

En sådan dum pojke! Skulle nu detta vara en
present? <

— Ett vackert band, sade hon kyligt.

— Det är... det är originalupplagan,
framstammade Gunnar-Uno.

Han visste ju redan, att upplysningen måste
vara värdelös för henne, men han kunde ändå
inte låta bli att säga det. Med pinsam klarhet
insåg han, att om lian gett henne jordgubbar och
sagt, att det var årets första, eller rhenvin och sagt,
att det var 1911 års årgång, hade hon begripit
och lyst upp; sådant förstod hon att uppskatta.
Men bokens första upplaga betydde för henne
endast, att den var så gammal, att bladen ej längre
voro fräscha och att trycksvärtan gått bort här
och där. Och innehållet skulle hon aldrig uppfatta,
ens om hon försökte.

Hon tackade honom, men stämningen var
försvunnen. Några andra gäster kommo fram, och
Gunnar-Uno drog sig tillbaka.

Han stod i ett hörn av rummet och bet sig i
läppen. Han såg bort till fru Dorothea. Det
skimmer, som han blott några ögonblick förut tyckt
sig varsna kring hennes vita panna, var borta. Ett
par ord hade plötsligt för honom uppenbarat, att
deras tankar gingo olika vägar. Han bannade sig
själv och kallade sig barnslig. Därför att hon
ej visste vem Almqvist var, så var hon väl ändå
samma oemotståndliga kvinna? — Men han hade
sett till botten av det leende hon haft, när hon
7. — v. Krusenstjerna, En dagdriverskas anteckningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:28:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagdriv/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free