Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
dess skimmer. Han förstod det i detta ögonblick.
Det var, som om någon gått ifrån honom, en
skärhyad, ljuv flicka med vårens aningsfulla
önskningar i ögonen. Som om hon i detta nu
vände sig bort och gick. Och med henne gick
också hela hans starka ungdom, allt det som
han nu vid sina nära fyrtio år hade haft glädje av
att minnas.
Han tog henne i handleden och tvingade henne
att åter sitta ner.
— En plats, var det en plats ni ville ha?
Han kramade om hennes handled så hårt, att
hon skrek till litet; då slängde han undan hennes
hand och gick till fönstret.
Med bortvänt ansikte upprepade han sin fråga.
Hon fick fram ett halvkvävt »ja».
— Ni menade väl, att ni ville komma igen —
och bli: Den Sista?
Han skrattade klanglöst.
— Vet ni, att Den Första begärde aldrig något
av mig? Hon gav bara. Gav med röda läppar
och ett ljust leende. Den Första räknade aldrig
med mitt och ditt. Hon hade en outtömlig
guldgruva att ösa ur. Hon var en drottning,
drottningen i min ungdoms rike, och sedan hon gått,
har jag varit en förkastad man, utan rike och utan
någon att hylla mig till.
Hon gav honom en lång blick. Det var, som
om hon velat fråga något, men hon fick inte fram
orden; och han fortsatte:
— Ser ni, jag har känt många kvinnor sedan,
men jag har aldrig kommit in i deras riken. Min
tro är, att varje kvinna skapar sitt eget rike, där
hon väljer eller vrakar, inbjuder eller förbjuder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
