- Project Runeberg -  En Dagdriverskas Anteckningar /
137

(1923) [MARC] [MARC] Author: Agnes von Krusenstjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

poeter att ta sig en långpromenad på landet en
solig höstdag, så kanske de bleve mindre
tungusiskt stämda. Knappast ens våren kan ju
frambringa så betagande färger, så egendomligt
vackra schatteringar och ljusreflexer, ett sådant
glittrande solsken!»

Så ungefär kretsade Marianne Kruses tankar,
där hon satt på berget vid sitt staffli. Det var
också ett vackert skådespel hon .hade framför
sig. Alldeles nedanför henne utbredde sig ett
avmejat sädesfält, som stod nästan brandgult mot
den mörka granskogen runt omkring; rätt framför
henne glänste Storsjöns vatten, avspeglande
himlens klara blå, och därbakom höjde sig det mörka,
skogsklädda Åsberget. Där växlade dagrarna på
ett förunderligt sätt, liksom ville de riktigt spela
upp höstens hela gälla färgsymfoni. A, vilken prakt
och yra! Gult, grönt, rött... allt tycktes för
Mariannes ögon smälta hop till ett enda virrvarr
av färger, ungefär som när Jion i tankarna suttit
och kluddat ner sin palett med innehållet i alla
tuberna, men till verkningen rakt motsatt:
strålande av liv och anda och glans — av odödlighet!

Marianne suckade cjjupt, höll så upp ett
ögonblick att måla och lade huvudet på sned för att
se, hur det hela tog sig ut på duken; därefter
suckade hon åter, nu otåligt! Ack, att ej kunna
åstadkomma något friare, något själfullare, något
fullkomligare levande! Det var livet, andan, ja:
ordet, som saknades i bilden! Om hon ändå
kunde måla bäckens skratt och vindens sång och
inte bara återge dagrarna och skuggorna eller
lövens färg! Det var detta, som hon alltid tyckte
brast i de flesta tavlor. Ack! Hon tänkte nu ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:28:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagdriv/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free