Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
— Kanske hon har gitt till hönsgården, sade
kungen och antog en praktisk uppsyn. Kanske hon
har tagit av sig skorna för att inte smutsa ner
dem.
— Kanske hon har klättrat upp i ett träd,
viskade drottningen och ryste, ty själv hade hon
aldrig lyft sitt fina ben så högt som för att stiga
upp på en stol.
— Kanske har hon trillat ner i en brunn,
muttrade gudmor Eulalia, och hennes röst var
alldeles grötig, så upprörd var hon.
Lilla Glitt Lalà skulle just till att påpeka, att det
inte fanns någon brunn i närheten; men hon
vågade inte, hennes fina ögonbryn drogo sig
endast tillsammans, till dess de bildade ett
vågrätt streck över ögonen.
Prinsen slog plötsligt ihop händerna, så att alla
hoppade högt.
— Prinsessan har flugit upp i himlen på en
blåduva, ropade han. Just när jag landade med
mitt drakskepp, såg jag en blåduva uppe i luften,
och det glänste som guld på hennes rygg.
— Det var Sola Qulls gyllene hår, viskade
Glitt Lalà.
»Prinsessan har flugit upp i luften!» —
»Prinsessan har flugit upp i luften!» — »PrinsessanJiar
flugit upp i luften!» Och konungen, drottningen
och gudmor Eulalia vredo på huvudena som
ugglor för att upptäcka Sola Gull. Men
blåduvorna viskade, så att det lät som suset av
många fåglars vingslag, och lilla Glitt Lalà nickade.
Prinsen stoppade på sig de små guliskorna.
— Jag skall söka igenom trädgården en gång
till, sade han och gick bort över sandgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
