Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Ej seglar ert skepp i sänk, fast jag låtit mitt lif.» Så sade hon
tröstande till Gunnar, att Gudrun snart skulle försona sig med
honom och sofva sin sorg, ja, gifta sig med Brynhilds broder.
»Mer höfdes då Gudrun att i döden följa sin första man»,
menade Brynhild. En enda bön ville Brynhild bedja Gunnar,
sin sista bön här i verlden, »låt resa ett bål sä bredt, att rum
derpå kan redas oss alla, som nu med Sigurd somna i döden.
Gör tjäll öfver bålet med bonad och sköldar, bred lysande
svepning öfver likens mängd. Vid min sida Sigurd brännen. Vid
Sigurds andra sida brännen mine svenner, med smycken höljde.
Ligge oss emellan, äfven höljdt med guld, ägghvassa svärdet,
åter så lagdt», som när Sigurd friade för Gunnar.
»Rösten sviker, såren svälla.»
Hadriani bildhuggare.
Efter Emanuel Geibel.
er skimrar templet nu i solen
med kolonnader och portik;
bronsgjuten hvälfver sig kupolen
utöfver murens mosaik.
Den Zevs, som jag ur marmorn väckte
der ofvan högt sin vigge för.
Din hand du tacksamt nyss mig räckte,
och folkets bifallssorl jag hör.
Dock — när det glänser mot mitt öga,
det verk hvars mästare jag är,
o, herre, vet: det fattas föga,
att blygsel jag inom mig bär.
Fast sann och ärlig var min sträfvan
att forma synerna jag såg,
ej griper rysande i bäfvan
onämnbar skaparfröjd min håg.
Ve öfver denna tid må falla,
i hvilken intet hjärta slår;
då ingen längtan, känd af alla
hos konstnärn till gestaltning trår,
tills han i marmorn uppenbarad
sitt slägtes sträfvan lösgjord ser
och så i skönheten förklarad
på tidens gåta lösning ger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
