Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förutom Boræus bevarar Dahlgren från denna tid äfven biskopen
öfver Linköpings stift, sedermera ärkebiskopen Lindblom i troget minne.
Denne prelat var synnerligen älskad och vördad af skolungdomen. Om
honom yttrar Atterbom: »Alltid syntes han i ungdomens ögon som
en högre varelse, hvars härliga gestalt, blick, röst förenade allt det
vördnadsbjudande af prästerlig höghet med allt det hjärtevinnande af
faderlig godhet — — Hedborn kunde aldrig glömma, huru hans
bifall, hans beröm kändes såsom en sällhet utan like och huru hans aga
innebar på samma gång förkrosselse och upplyftning» 1); och i sitt
minnestal vid Lindbloms död (1819) talar Hedbom med hänförelse
och tacksamhet om hans verksamhet såsom eforus i Linköping. Äfven
Dahlgren ger i krönikan en liten vacker skildring af honom och hans
farbroderliga sätt mot ungdomen. Det var honom en stor glädje att
fram hjälpa alla, hos h vilka han fann gryende talanger; och trivialskolan
höll han i utmärkt skick.
Den unge Nahum sluter sig innerligt nära sina kamrater, och
denna vänskap synes ha varit Dahlgrens vackraste minne från denna
tid. Den ene kände på det nogaste den andres lynne, säger han i
krönikan.
Ett nöje, som särskildt lockade, var fågelfängeri; det bedrefs
stundom af skolungdomen såsom ett verkligt näringsfång *). 1 kröni-
kan omtalar Dahlgren med hänförelse detta tidsfördrif; det hände nog,
att man fick svida för det efteråt, när man ej kunde sin läxa, men den
sorgen var snart glömd. Vistandet ute i naturen i den tidiga
morgonstunden Jiar gifvetvis utöfvat ett starkt inflytande på hans redan från
den tidigaste barndomen vakna naturkänsla.
Mellanterminerna tillbragte den unge skolaren i en djup enslighet
hemma hos sin mor; »när mörkret började utbreda sitt täckelse, kunde
det minsta rassel af ett fallande löf, det obetydligaste surr af en
yrvaken fluga sätta hopom utom all fattning». Han sysslar särskildt med
botanik 3) och införlifvar sig på detta sätt allt innnerligare med
naturen.
För öfrigt gick allt sin jämna gång; den ungdomliga fantasien
sökte sig ett uttryck för sin längtan efter det ovanliga i guldmakeri,
röfvarlif, frimureri o. s. v. Ibland deltog väl äfven Dahlgren i en och
annan batalj; i sitt ofvan nämnda bref påminner Bohman honom om,
huru de fordom promenerade tillsammans i trädgården vid S:t
Korsga-tan, Dahlgren med något bandage öfver ögonen och en snusdosa i
handen och B. med 42 plåsterlappar på högra benet och något mer
’) O. a. a. s. 260.
*) Hultins memoarer, se nedan!
*) Detta studium tyckes Dahlgren iifven senare hafva fortsatt. Se
bref till Zetterstedt juni’ 1830. De la Gardieska arkivet, Univ. bibi. Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
