Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Varje dag under den senaste veckan har hans nåde
skickat mig ut för att se, om I skulle komma», sade
han och såg fortfarande på Kirstine. »Så innerligt
längtar han efter eder. Och sedan jag nu har sett
eder, så förstår jag det så väl.»
»Det säger I bara för att göra mig glad, greve
Otto», sade Kirstine Munk. »Jag är en gammal kvinna,
skrynklig och utsliten, hårdt medtagen av sex
barnsängar, fast jag visst inte är gammal till åren.»
»Är det sant vad I säger», sade Rhengreven och
fortfor att stirra, som om han rakt inte kunde tro
sina ögon.
»Låt oss stiga till häst och skynda oss till hans
nåde», sade Ellen Marsvin. »Resan har varat länge
nog, och du hörde själv, Kirsten, hur otålig
konungen är.»
»På intet vis», sade Kirstine Munk. »I avbröt oss
nyss i vår måltid, greve Otto. Vi trodde, att det var
kejsarens soldater som kommo. I ser själv, att
duken ännu ligger utbredd i gräset. Om I vill som
jag, så äter I en bit bröd med oss och tömmer en
bägare för ett lyckligt återseende i Danmark.»
Hon gick bort och satte sig i gräset. Rhengreven
bugade sig villigt och följde henne.
»När hans nåde inte själv är närvarande, så har
hans nådes gemål befälet», sade han.
Ellen Marsvin kastade en ursinnig blick på Kirstine,
men måste hålla god min och sätta sig bland de andra.
Hon började utfråga greven om konungens hälsa, om
tillståndet i hären och om krigets gång. Han
svarade belevat, men tog inte ögonen från Kirstine, som
djärvt mötte hans blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
