Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
skogen susa, men omilt, bestraffande, och själva
kvällens svalka kändes sträng och förebrående.
Det var ju närapå omöjligt att leva!
Han hade dock inte arbetat, utan lagt sig och
gråtit och hört den stränga vinden fara bannande
fram genom kronorna.
En afton hade han legat i skogen och pinat sig
själv med den ena pipan tobak efter den andra. Han
hade halvsovit, liggande mjukt mot mossan bakom
en kull fallen gran, mest drömmande om nakna
kvinnor, halvklädda flickor, som kommo så nära, så
retande nära, men när han ville fånga dem flydde de
eller förvandlades de till djur.
När han gått hem hade huvudet värkt och han
hade raglat som av rus.
Ibland hade han gått ut i skogen och tänt en eld
högt uppe på en sandig ås, och medan han en mörk
höstdag låg där och hörde skogen susa, greps han av
tungsinne igen.
Varför skall jag aldrig få njuta av vildmarkens
frihet utan att strax behöva tänka att jag ej har
rättighet att ligga så här. Inte ens den stora,
stormande hösten gör mig glad, jag skulle ej se på den
alls, jag skulle arbeta.
Här är nu en härlig höstdag, blåsten sjunger och
spelar, kronorna vagga, och här har jag min gula
eld, se hur den hoppar och leker! Jag ligger mjukt,
jag är varm, och allting smeker mig. Men ändå säger
en stämma inuti mig att detta är orätt, att så får
jag inte ligga.
Far håller pä att bli gammal, han har vitt hår och
har svårt att gå, han ser klen ut, och mor är gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
