- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
52

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

storhet tyngde på mig. Jag kunde förr icke låta bli
att måla, men jag var rädd för färgen och rädd för
motivet. Det kom alltid skrämmande våldsamt över
mig, och medan jag målade levde jag som i trance.
Och när jag så diktat den där visan och sjöng, du
minns, och hört doktorns dorn — då beslutade jag
att icke mer brinna, Jag ville icke leva ut mitt liv,
jag älskade jorden, jag ville leva på jorden!

Nu började jag föreställa mig mitt föregående heta
tillstånd som en fiende vilken ständigt lurade i mina
spår. Denna varelse hade mina egna drag, min egen
gamla själ, denna varelse var jag. Men jag var även
en annan nu, en man som hatade mig själv, hatade
den smygande hetblodiga fienden som syftade efter
att suga ut mig, riva sönder mitt skal och kasta mig
på elden. Jag brukade sitta på trädgårdsrestaurangen
vid Apelberg och skratta, inbilla mig att jag
skrattade åt alla narrar som "bökade i min själ". Jag
fick pengar, ej ens hungern behövde mer locka mig
att söka motiv. Jag hade anfall av min gamla fiende,
men då skaffade jag mig sällskap med lagom ytliga
män och kvinnor, hörde dem beundra min storhet,
de konstverk jag gjort och solade mig i smicker.
Jag började tycka det var ett behagligt liv. Jag
kunde köpa mig sällskap när jag ville, jag kunde köpa
lugn också, det lugn som biljardspelaren känner
inför världsgåtan. Jag spelade mycket, jag drack litet,
jag förstod att aldrig vara ensam annat än då jag
var mätt, lagom berusad och när folk rörde sig
kring mig på lagom avstånd utan att störa mig.
Ibland i ensamheten fick jag ett kort besök av
fienden. Nu hade han ändrat gestalt litet, ångesten var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free