Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Mina ferier. Särskildt en lycklig eftermiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
tycker om tarfligt och simpelt sällskap. Du får inte
umgås med tjänstfolket. Köket verkar ingen
förbättring i de många afseenden där du behöfver
förbättras. Om den där kvinnan, som uppviglar dig,
säger jag ingenting — då du, Clara», hviskade han till
min mor, »till följd af gamla förbindelser och ingrodd
vana hyser en svaghet för henne, som ännu inte
öfvervunnos.»
»En alldeles oförklarlig svaghet!» utbrast miss
Murdstone.
»Jag säger bara», återtog han och ställde åter
talet till mig, »att jag ogillar, att du föredrar ett
sådant sällskap som Peggottys framför vårt, och det
får inte fortfara. Du förstår mig ju nu, David, och
du vet hvad följden blir, om du inte lyder mig till
punkt och pricka.»
Det visste jag — bättre än han trodde hvad min
mor beträffade — och jag lydde honom till punkt
och pricka. Jag höll mig inte längre på mitt rum,
tog inte längre min tillflykt till Peggotty, utan satt
och hängde i förmaket dag ut, dag in, längtande
att det skulle bli afton, så att jag fick gå och lägga
mig.
Hvilket odrägligt tvång var det inte för mig att
timme efter timme sitta i samma ställning, rädd att
röra en arm eller ett ben, ty miss Murdstone
klagade vid minsta anledning öfver att jag var så orolig,
rädd att se mig om, ty jag kunde då lätt råka ut
för en ogillande blick, som i min skulle finna
ytterligare anledning till klander. Hur obeskrifligt
tråkigt att sitta och lyssna till klockans tick-tack och’
att se på miss Murdstones små glänsande
stålpärlor, då hon trädde upp dem. Och så undrade
jag, om hon skulle bli gift och hur beskaffad den;
olycklige mannen då skulle vara. Och så räknade
jag afdelningarna i spisornamenten, och så följde mina
ögon tapetmönstrets slingringar ända upp till taket.
Hvilka ensliga promenader företog jag icke i det
ruskiga vintervädret på moddiga byvägar, och hvart
jag gick, hade jag förmaket med mig, och i det mr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
