Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Min första utsväfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
sade mitt glas då jag gick kring bordet för att trycka
hans hand och sade (i två ord): »Steerforth —
du-ärmintillvarosledstjärna.»
Strax därpå märkte jag, att någon börjat sjunga.
Det var Markham, och han sjöng: »När mannens
hjärta tryckes af bekymmer». Sedan han slutat sade
han, att vi skulle dricka ett glas för »kvinnan». Jag
fann detta stötande och ville inte tillåta det. Det var,
sade jag, icke ett vördnadsfullt sätt att föreslå en
sådan skål, och i mitt hus skulle ej den skålen drickas
annat än under formen »skål för damerna!» Jag tog
mig en mycket hög ton mot honom, visst egentligen
af det skäl, att jag såg att Steerforth och Grainger
skrattade åt mig — eller åt honom — eller åt oss
båda. Han sade, att »man» lät inte föreskrifva sig
lagar. Jag svarade, att det måste man. Han sade
då, att man icke ville bli förolämpad. Jag svarade,
att däri hade han rätt, det skulle man heller aldrig
bli under mitt tak, där husgudarna voro heliga och
gästfrihetens lagar allrådande. Han sade, att man
icke kunde anse det nedsättande för sin värdighet
att medgifva, att jag var en tusan så hygglig karl.
Jag föreslog ögonblickligen hans skål.
Någon rökte. Nu rökte vi alla. Jag rökte och
sökte återhålla en tilltagande benägenhet för rysningar.
Steerforth hade hållit ett tal till mig, som nästan rört
mig till tårar. Jag tackade honom och sade, att jag
hoppades, att herrarne alla tre ville äta middag hos
mig i morgon och i öfvermorgon, båda dagarna
klockan fem, så att vi finge god tid att njuta af
konversationens och umgängets nöjen. Jag kände, att
jag borde föreslå ännu en skål. Hvarför inte min
tants? Skål för miss Betsey Trotwood, den bästa
af sitt kön!
Någon lutade sig ut genom mitt
sängkammarfönster, svalkade sin panna mot bröstvärnets kalla sten
och kände luften fläkta mot ansiktet. Det var jag.
Tag talade till mig själf. »Copperfield», sade jag,
»hvarför skulle du röka? Du vet ju, att du inte tål
det.» Nu var det någon som ostadigt betraktade sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
