- Project Runeberg -  David Copperfield /
819

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLV. Mr. Dick uppfyller min tants förutsägelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8x9

(»Ack, om du vore det», sade min tant, »ocli
hemma $ ditt land igen!»)

»Det var just i den tiden mamma som ifrigast
förordade min kusin, Jack Maldon. Jag hade tyckt
mycket om honom», hon talade sakta men utan
tvekan, »och vi hade som barn lekt, att vi varit
förlofvade. Om inte förhållandena fogat det på annat
sätt, hade jag kanske kunnat intala mig, att jag
verkligen älskat honom, gift mig med honom och blifvit
förskräckligt olycklig. Ingen skiljaktighet mellan äkta
makar kan vara mera ödesdiger än olikheten i
åskådningssätt och syften.»

Jag kunde inte låta bli att begrunda de orden,
ens då jag uppmärksamt lyssnade till hvad sedan
följde. Det var som om de haft något synnerligt
intresse för mig, någon egendomlig tillämpning, som
jag ej kunde utfundera. »Ingen skiljaktighet mellan
äkta makar kan vara mera ödesdiger än olikheten i
åskådningssätt och syften». — Ingen skiljaktighet
mellan åkta makar kan vara mera ödesdiger än olikheten
i åskådningssätt och syften!

»Och det finnes intet, som vi ha gemensamt»,
sade Annie. »För länge sedan har jag gjort den
upptäckten. Om jag inte hade min man att tacka
för någonting annat — men nu har jag ju så oändligt
mycket att vara tacksam för! — skulle jag tacka
honom för att han räddat mig undan mitt
ouppfostrade hjärtas första missledande impuls.»

Hon stod fullkomligt stilla framför doktorn och
talade med ett allvar, som satte hela mitt inre i
dallring. Och likväl var hennes röst lika lugn som
förut.

»Då han gick och väntade på att bli föremål
för din frikostighet, honom så villigt beskärd för
min skull, och då jag led af den egennyttiga roll
jag nödgades spela, ansåg jag, att det passat
honom bättre att själf arbeta sig fram i lifvet. Jag
tänkte, att om jag varit i hans ställe, skulle jag ha
försökt att göra det, hvilka ansträngningar det än
kostat mig. Värre än så tänkte jag likväl inte om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0821.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free