Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvete. Samvetsgrannhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
SAMVETE. SAMVETSGRANN HET. 564
linierna i all mänsklig gärning. Detta är det förpliktande
samvetet. Ifall magnetnålen skall visa rätt, får den ej röna
inflytande af någon främmande kraft. Lika litet får
samvetet dragas af främmande makter, ifall det skall leda oss
på rätta vägar och till verkligt goda handlingar.
En samvetsgrann gosse. — En fabriksägare hade
bland sina arbetare en fattig gosse, som på sin förtjänst
äfven underhöll sin gamla moder. Gossen förtjänade äfven
så mycket, att de ej behöfde lida nöd. Något öfverflöd
kunde naturligtvis ej heller komma ifråga med fem kronor
i veckan, ty detta var gossens aflöning. På söndagen
stannade sonen alltid hemma hos sin moder, tillsamman med
hvilken han besökte kyrkan. Hans arbetsgifvare hade
emellertid förgätit det tredje budet, ty en dag befallde han sina
arbetare att arbeta en söndag. Wilhelm visste icke till en
början, huru han skulle förhålla sig gent emot denna
befallning. Arbetade han icke, så måste han befara att
förlora sin plats, men arbetade han, så var han säker om att
erhålla samvetsagg, som skulle vara längre tid än följderna
af husbondens tillrättavisning. Han beslöt sig alltså för att
icke arbeta. — På måndagen återvände han med fruktan
och bäfvan till fabriken. — »Hvar var du i går?» — »I
kyrkan, herre!» — »Nå då får du gärna för mig gå dit i
dag också. Jag ger dig respass.» — Gossen vände sig med
tungt hjärta till åtskilliga ställen och begärde arbete. Men
allestädes hette det: »Vi använda icke några sådana där
pojkar.» — Slutligen frågade honom en herre, hvarför han
blifvit utan arbete. Wilhelm berättade sanningsensligt
orsaken härtill, och denne man antog honom i sin tjänst för
hans samvetsgrannhets skull och gaf honom tio kronor i
veckopänning. — Häraf lära vi, att den bästa uträkningen
är att hålla Guds bud (men man får ej missförstå dem), och
att de bästa tjänarna äro de samvetsgrannaste. Genom
söndagsarbete har ännu aldrig någon blifvit rik, ej heller har
någon blifvit fattig genom söndagsfirningen.
Samvetspängar. — Räntekammaren i Nordamerikas
Förenta stater har en rätt egendomlig kassa att förvalta.
Den består af så kallade »samvetspängar». Grundplåten
erhöll man på följande sätt: En regementsintendent hade
under kriget skinnat krigskassan på sex tusen kronor. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
